23 augusti, 20182 Comments

Firar tre år i Paris

I morgon är det exakt tre år sen jag satte min fot på fransk mark med målet att stanna här, åtminstone ett år. Som meningen redan förtäljt har det alltså blivit åtminstone tre år. Jag la upp bilden nedan, på vårt älskade lilla vardagsrum (som också tjänar som min studio nu) på instagram och skrev kort om hur det har varit att bo här. Kort sammanfattat: inte drömmigt.

Det skrivs titt som tätt i bloggar här och där att man gäääärna hade bott i Paris. Man äääälskar Paris. Och givetvis fattar jag grejen, jag var ju likadan. Eller, jag älskade inte Paris men efter min sommar här 2006 ville jag tillbaka. Jag vet att Sandra Beijer är en som faktiskt gjort slag i saken och flyttat hit för ett par månader. Hon gjorde det ju i våras senast, för att skriva på sin nya bok. Hon bodde bara en liten promenad från mig och då vi sågs supersnabbt på Influencergalan förra året så mejlade vi lite efter. Jag sa att jag skulle höra av mig när hon hade landat här, men sen fick jag jobbet på Stories samtidigt som jag pluggade helfart och blev svinsjuk så jag gjorde aldrig det. Men hon och jag har nog ett liknande förhållande till staden. Den är underbar på flera sätt, men också inte.

Svinsjuk har jag för övrigt blivit igen, på besöka-akuten-på-en-söndag-nivå. Ensam, med feberfrossa och blod där det inte ska vara. Det var inte så kul. Och någonstans där förstod jag hur utsatt man är i ett nytt land, helt ensam. Vad skulle jag gjort om febern inte gick ned, om blodet inte försvann, om jag blev inlagd? Dö ensam, flera tusen mil från min familj? Det är val snart och jag orkar inte skriva så mycket om det förutom att: ingen väljer att fly om bättre alternativ finns. Jag har självvalt tagit mig till ett nytt land, där jag dagligdags utmanas på mitt tredje språk och jag kan säga er att det är ingen dans på rosor - det är så sjukt utmanande att man ibland bara måste pausa. Bort, hejdå, vi ses inte på ett tag. Det gör jag i morgon, jag firar mina tre år här med tio dagar i Sverige och det kunde inte komma lägligare.

Men! Nu ska vi inte deppa ihop totalt, det var inte meningen. Låt mig summera allt jag gjort på tre år: Startat eget företag, fått jobb på mitt drömmärke, lärt mig prata franska (igen), upptäckt Frankrike med min käresta, fått flera fina vänner, pluggat jättemycket mode och lärt mig ännu mer (det är mindblowing så mycket!), tagit avstånd från människor som behandlat mig illa, fått nya drömmar, ätit och druckit mig igenom Paris osv... Massa bra saker faktiskt. Också.

Fler positiva grejer:Man kan köpa fina och billiga snittblommor

Jag jobbar på ett suuperfint kontor, på Stories Parisateljé med massa duktiga människor. Så roligt! (Klädd i bara Stories, hehe såklart.)Man kan åka TGV ner till Ile de Ré och njuta av livets liv.Vinet är kanonbilligt och kanongott och vi har en kanonfin lya.

Happy three years hörni!

13 juni, 20182 Comments

Lästips inför semestern!

Jag anar att det är många av er som just nu jobbar på så det ryker ur öronen och att semestern hägrar där i ljuset av tunneln. För att fokusera på målet och drömma lite tills vi snart är där så undrar jag; vad ska ni fylla på era trötta hjärnor med för att få lite ny input under semestern? Vi kanske kan tipsa varandra!

Här kommer det som jag skulle vilja sluka under sommaren:

Böcker för sommaren 2018

The Year of Magical Thinking av Joan Didion, A dash of Daring om moderedaktören Carmel Snow och boken Ödehus, från ruckel till pärla av Robert Danielsson (byggnadsvård är numera min icke-mode-tillflykt nummer 1.) Jag har även fått ett recensionsex av boken Kalejdoskop av Pernille Jourde som utspelar sig i Paris som ska läsas.

Serier

American Crime Story om mordet på Gianni Versace. Jag har fortfarande inte sett denna som fått riktigt bra reviews med Penelope Cruz som Donatella!

Artiklar

Typ hela Hajinskymag, de mest intressanta artiklarna om mode och psykologi jag råkat på på länge. Läs mer här: https://hajinsky.com/articles

Vad ska ni läsa i sommar? Tipsa gärna i kommentarerna!

14 maj, 20184 Comments

Buongiorno Firenze – Hej Florens, jag är här nu!

Jag har landat i Florence, Italien. Sen sist vi hördes har det hänt en hel del. April som skulle vara min lugna och härliga månad. Och visst har den varit bättre än månaderna innan, men ändå full rulle. Det blev ju inte riktigt ”bara” halvtidsjobb, såklart. Men det snackar vi om en annan gång. Nu till FLORENS!

Ja, för det är här jag sitter nu, i mitt rum jag har hyrt hos mysiga Raffaele med en liten och superfin pergola i anslutning. Så himla italienskt, så himla härligt.

Idag är vår första dag i skolan och den mjukstartar med en konstrunda. Denna vecka är tillägnad olika besök i ateljéer och museum så nog kommer det bli en inspirerande start alltid.

Här kommer en första bildkavalkad (men ni kan förvänta er mer, så bildskön stad!)

Färgscheman på husen får toppbetyg Nere vid floden Arno är det gudomligt vackert! Inte il duomo men väl Santa Croce, en nästan lika pampig kyrka.

Här satte jag mig och hade enmanspicknick i solen efter en dag av resande och intryck. Mycket mysigt!  En sväng inne på lokala Carrefouren där de hade sååå fina förpackningar. Måste nog köpa en sånhär sylt bara för förpackningen.

Buona Giornata från Florens!

25 april, 20183 Comments

Att fokusera rätt: därför slutar vi med podden!

Ja ni läste rätt, jag och Jennifer har bestämt att vi inte kommer fortsätta mer med vår podd Livet utomlands. Jag drog i nödbromsen någonstans i februari tror jag när jag kände att podden tog alldeles för mycket tid med både skola och arbete. Jag hann absolut inte med att blogga och då försvann anledningen till att vi poddade - det skulle ju vara en förlängning av våra bloggar.

Fel fokus och Shiny New Object syndrome

Dessutom kände jag att fokuset inte blev rätt för mig och vad jag ville lägga min tid på. Jag vill ju specialisera mig på mode och kreativa processer. Ändå var det min idé att starta en podd om att leva utomlands, en idé jag fick redan 2015. Hur kommer det sig att jag ofta hamnar där då? I nya personliga projekt som inte sällan aldrig slutförs på grund av tidsbrist? Jo, det fick jag reda på i en podd i veckan; jag lockas av Shiny Object Syndrome. Nej, det är inte ett syndrom på riktigt, men nog kan jag känna igen mig i händelseförloppet. Så här skriver Entrepreneur.com om det:

"Shiny object syndrome (SOS) is a disease of distraction, and it affects entrepreneurs specifically because of the qualities that make them unique. Entrepreneurs tend to be highly motivated. They crave new technology and new developments. And they aren’t afraid to start new projects and create new things. Ordinarily, these are great characteristics, but when SOS sets in, it forces you to chase project after project, and change after change, never settling with one option."

I podden, som heter Creative pep talk som jag tipsat om förr (såå bra!), pratar poddhosten Andy om hur man kan sabotera för sig själv genom att springa efter nya grejer hela tiden. För ens hjärna älskar kreativa, nya äventyr. Man kanske är beroende av kicken kreativiteten ger?

Vad ska man göra om man lider av detta då?

Andy ger rådet att man ska stanna upp och titta på vilken fas man är i, egentligen. Är jag i en fas där jag behöver hitta ny inspiration, research och input? Eller är jag i fasen där jag bör lägga all min energi på att rensa all inspiration och input jag har och fokusera på skapandet av det jag faktiskt ville göra? Eller är jag i sista fasen, där all energi ska läggas på att få ut det jag skapat, marknadsföra det?

Spana efter nya saker, ja det är jag kanske lite för bra på!

Ett annat bra råd är även att tänka efter först; passar det här projektet verkligen mitt långsiktiga mål? Stämmer det överens med den målgrupp och det brand jag vill skapa? Och för mig var här svaret nej. Det stämmer inte med mitt långsiktiga mål och framför allt; jag brinner inte så mycket för frågor kring att bo utomlands. Jag är ju till och med säker på att jag vill flytta hem en vacker dag!

Så min läxa, och kanske något nyttigt för er också; älskar du det inte, stämmer det inte med dina långsiktiga mål eller är du egentligen i en annan fas där något annat verkligen behöver din uppmärksamhet? Fokusera rätt, fokusera på det istället!

Därmed inte sagt att jag inte kommer sakna att prata med Jennifer på skype varannan vecka. Den tjejen är så himla klok och smart och en grym businesspartner. Det ska bli så kul att se vad hon bestämmer att fokusera på härnäst, läs mer här!

Våra gamla avsnitt kan ni numera hitta på soundcloud. De är en väldigt bra start för alla som någon gång vill flytta utomlands, vi går igenom precis allt man behöver veta då.

Här hittar ni de fem första från Livet Utomlands. Här hittar ni det sjätte om våra drömmar och mål för 2018 (mitt favoritavsnitt!) och här hittar ni de fyra sista. 10 mysiga avsnitt blev det. Tack så mycket för det Jennifer och ni som lyssnat! <3

22 april, 20182 Comments

Vi måste prata om Avicii

I fredagskväll satt vi i Parisvärmen i vårt vardagsrum och drack en aperol spritz tillsammans med Oscars föräldrar som är här på besök i helgen. De hade med sig de mest ljuvliga rosa rosor som lyser upp matbordet där de står. Vi pratade om ditten och datten, om framtid och dåtid och nutid. Livet var klassiskt fredagsbubbel och lätt. Vi skulle strax resa oss för att gå till restaurangen när Eva-Lena, Oscars mamma, kollade på sin telefon och läste en notis om att Avicii hade dött.

Nyheten gav kalla kårar. Vi hade ganska nyligen sett dokumentären på svt om hans liv och fått en inblick i vilken enorm press och stress han hade varit utsatt för. Han var introvert och led av att behöva stå i centrum och att behöva vara i extrema sociala situationer. Efter ett turnéschema som skulle tröttat ut vilken människa som helst hamnade han på sjukhus för bukspottkörtelinflammation. De ville fortfarande att han ska fortsätta turnera men efter det säger hans kropp ifrån. Han får eskalerande panikångest inför spelningarna och tar en timeout för att försöka reparera sig. Men ändå går det inte när han är tillbaka. Hans sista år på turné är 2016 och i flera sekvenser upprepar han frasen "Jag kommer att dö" om han behöver slutföra turnén. Ingen tar honom riktigt på allvar och hans före detta manager säger att han inte förstår att så många är beroende av honom.

När jag såg dokumentären för två veckor sedan blev jag så fruktansvärt arg å hans vägnar. Han hade ingen på sin sida och det syntes många människor som mest tänkte på pengar i hans närhet. Och de tog inte hans ord och ångest på allvar! Jag minns att jag sa till Oscar "Fine att de inte tror att han kommer dö av panikångest MEN tänk om han hade hamnat i en depression och bestämt sig för att ta livet av sig" Vad skulle de göra om de drev honom så hårt att han försvann? Och här är vi nu. Vi vet inte anledningen till att han gick bort och för hans skull hoppas jag nästan att det var en olycka eller en oanad konsekvens av medicin så att han i slutet av sitt liv fick känna den här lyckan och friheten han verkade göra i slutet av dokumentären där han sagt nej till alla och slutat med framträdanden. Där han fick koncentrera sig på att bara göra det han älskade; musik.

Aviciis historia fick mig att tänka mycket på ångest och prestationshets. Vad vi gör med våra liv och mot oss själva för att "lyckas" eller för att andra tycker saker. Hur lätt det är att fångas upp i att saker är livsviktiga och hur dåligt man faktiskt kan må av ångest men hur lite vi pratar om det. Det finns så många människor som hade mått bättre av att prata om ångest. Jag hade mått bättre om vi hade pratat mer om ångest.

Om vi hade varit mer tillåtna till att känna saker, lärt oss att hantera våra känslor på bättre sätt och att det inte är fult, jobbigt eller fel när någon medmänniska faktiskt har ångest hade många mått så mycket bättre. Vi tränger undan så mycket känslor vi kan för känslor/stress/ångest anses som svaga tillstånd. När det egentligen är det mest mänskliga som finns.

En av anledningarna till att Aviciis död tog så hårt var också såklart att jag älskar hans musik. Jag har sett honom på Summerburst i Göteborg flera gånger och hans musik är så förknippad med glädje, fest och eufori. Men just nu kan jag inte höra den utan att känna en enorm sorg.

Jag hoppas åtminstone att hans historia kan öppna ögonen på folk och få fler att prata om stress och ångest. Och att han mår bra där han är nu.

 

15 april, 2018Inga kommentarer

Nytt frukosttips i Paris: Papilles i 9:e!

Hej söndag- och frukostälskare! Idag tänkte jag bjuda på ett nytt frukosttips i Paris om ni känner för att rulla ur sängen och ner på stan (för er som bor här) istället för att ställa er vid spisen och slava. Vi har nämligen testat nya Papilles i 9:e arrondissemanget, strax runt hörnet från Café Dunkerque och vi kan verkligen rekommendera det!

Papilles betyder smaklökar och nog kittlades våra sådana. Vi beställde in varsin salt rätt (salé) och en söt rätt (sucré) att dela på samt kaffe + te och för det fick vi pröjsa 40€, ändå helt okej för smaklökskittling. Det var absolut värt pengarna för att bara kunna klä på sig i halvvaket tillstång och slinka ner för en dunderfrukost. Sen är söndagen all yours för att spenderas på bästa sätt! Ni hittar mer om Papilles här. Bon app!

Ps; mer frukosttips i Paris hittar ni ju i min ultimata frukostguide förresten!

10 april, 2018Inga kommentarer

Drömupplägget just nu!

Min hemmakontordag i bilder. Kludd när jag lyssnade på kreativboostpodden Creative Pep Talk och funderade över framtiden.

Lunchpaus! Le dej kändes väldigt fransk idag.

Hej vänner! Ett litet tisdagshej från mig här, jag är fortfarande sjuk men har fått rediga mediciner från doktor nummer två så förhoppningsvis vänder det nu. En starkare sort antibiotika för bihåleinflammation som också funkar med min pollenmedicin och på det kortisontabletter. Kortisonet ska hjälpa bronkiten att gå över samt göra en pigg - och nog gjorde den det! Kunde inte sova i natt förrän framåt femsnåret och sedan rätt så pigg igen kl 09. Hoppas innerligt jag får sova i natt dock, kroppen gör rätt ont just nu pga sömnbristen.

MEN det var faktiskt inte det jag hade på hjärtat. Jag tänkte prata om min egentliga drömtillvaro, om man backar ett steg utåt och bortser från sjukdomar och annat. Just nu jobbar jag 50% på mitt absoluta favoritmärke, dvs onsdag-fredag på härligt inspirerande kontor med finfina produkter och mån-tis med mina egna projekt. SICKEN DRÖMTILLVARO! Det här är nog det ultimata egentligen om ni frågar mig? En fast punkt med kollegor och rutiner och så en lite friare (som där jag vet också behöver rutiner, men ändå) där jag kan göra sånt jag känner för. Fy tusan så bra!

Nu ska jag bara bli helt frisk så ska jag njuta av denna drömtillvaro i lite mer än en månad till innan flytten till Florens blir av. Har ni några såna här tankar om hur ni skulle vilja ha ert jobb? Eller föredrar ni 100% fast/100% frilans? Vore kul att höra era tankar.

Fin tisdagkväll på er!

3 april, 20182 Comments

Att stanna upp och utvärdera efter stressiga perioder

Påsken och helgen i Amsterdam är över och jag har två dagar ledigt. Hittills har 1.5 av dem spenderats i soffan med fokus på att bli frisk. Det går sådär. Men vad annars kan jag vänta mig när jag inte tagit bättre hand om min kropp när den kämpat med sjukdomen i flera veckor och jag bara kört på? Jaja, det var inte baaara sjukdomen jag skulle skriva om, jag tänkte skriva om vad man kommer på när man får lite tid över att reflektera.

Vikten av att omge sig med människor som lyfter en

I helgen hade vi supertrevligt i Amsterdam med många kära ansikten och mycket snack om högt och lågt. Det, kombinerat med den senaste tidens nya omgivningar, fick mig att återigen förstå hur viktigt det är för mig med personer i min omgivning som jag till 100% kan lita på, som inspirerar mig och som stöttar mig. Som ger och tar, inte bara tar. Nu har jag ju absolut några sådana här men det var fler förr. Det är tyvärr så för mig att mitt mående sänks fort om någon energidränerare är i min närhet och även om jag försöker så är det såå svårt att skaka av sig det. Är det någon som känner igen sig och har tips?

Vikten av att återhämta sig

Jag tror att jag fattar varje gång jag gör någon sån här grej som att jobba halvtid samtidigt som jag pluggar heltid. Att jag behöver återhämtning och att det måste finnas tid till det. Men det gör jag inte. Igår pratade jag med min kära mor på telefonen som vänligt sa att jag nog inte borde starta upp några fler projekt nu det här året. Jag höll med till hundra procent men veeeet hur svårt jag har för att inte starta upp saker. Eller inspirera andra till att starta upp saker med mig. Det är en curse!

Vikten av att slutföra saker och att foka på en sak i taget

Ja, för är det något jag är dålig på så är det att slutföra saker. Inte i jobbsammanhang eller skolan, arbetet blir alltid gjort. Men alla extraprojekt och allting jag har i mina listor och på mina drömboards. Å ena sidan kanske det beror på tidsbristen? Och mängden av projekt? Ja, jag tror det är dags igen för ett såntdär fokusmoment nu när jag är ute ur elden. Vad är topp i prio för kommande månader och se till att tacka nej till saker som dyker upp i både hjärnan och från andra. Vi får se hur det går!

Brukar ni stanna upp och utvärdera efter stressiga perioder? Har ni några tips på metoder eller annat får ni gärna kommentera!

Lite mer återhämtning i vårt linnemoln står på önskelistan.

2

29 mars, 20182 Comments

Vårterminen är över! Hurra! Livet kan fortsätta!

Vårens termin är över i skolan och äntligen är en mer normal livsrytm och arbetsbelastning tillbaka i mitt liv - hurra! De senaste veckorna har det varit lite tomt här på bloggen då jag även råkade på en ordentlig förkylning som resulterade i luftrörskatarr, eller bronkit som det också heter. På det deadlines och jobb - men på något sätt klarade jag det. Tyvärr är jag dock fortfarande sjuk men nu när jag får mer tid till återhämtning hoppas jag hälsa kommer åter också. Så här ser mitt april ut!

Planer för april

Resor: Amsterdam och Luxemburg

Vi firar in påsken och april med att åka till Amsterdam och kalasa med Maria som fyller 30! Det ska bli så himla skoj och underbart att få umgås med ett gäng riktigt fina vänner som känner en på djupet. Så glad för detta. Oscar bokade in oss på Pulitzer i Amsterdam och det kommer bli en helg med riktig guldkant. Så pepp! Är ni förresten sugna på mina Amsterdamtips hittar ni dem här!

I april kommer jag även att åka till Luxemburg (det var så länge sen!) en helg, vi ska inviga rosésäsongen på Oscars balkong och kanske åka på någon roadtrip eller till IKEA. Också det ska bli fab.

Arbete, skolarbete och FLORENS

På jobbfronten fortsätter det som vanligt med 50% eller 20h/vecka på kontoret för modemärket jag jobbar för. 3 dagar i veckan är jag där och de andra två lägger jag på kollektionsarbetet. Det är mycket eget arbete men det ska bli roligt. Vi har "springbreak" på sex veckor innan vi drar till Florens i Italien och gör vår andra termin för våren där maj till och med juli. Ska bli så skoj det med, och äntligen har allt löst sig med (svindyrt) boende hos en farbror med världens vackraste lilla innerträdgård och två katter vid namn Coco & Chanel som jag kommer att ta hand om. 2018 är som sagt ett spännande år.

I dag ska jag faktiskt träffa en tjej som är en grym videographer som kanske kan hjälpa mig föreviga arbetet med kollektionen och märket. Håll tummarna för det! Och är det något särskilt ni vill se i processen så hojta gärna till.

Ja, det var en uppdatering på läget. Nu ska jag njuta av att kunna lägga lite tid på vad jag vill, sova mycket och äta massa vitaminer så att jag blir frisk. Och kunna blogga och dela med mig av min resa till er. Ha en underbar påsk hörni!

Bilder på en citrontartelette och blommor jag köpte för att fira slutet på terminen!

14 mars, 20186 Comments

Mina tre pepp-knep jag tar till när livet är tungt

Ibland känns livet oförklarligt tungt eller allmänt grått och vissa dagar vill man bara gå hem och dra täcker över huvudet. Jag kan faktiskt säga att det var relativt längesen jag kände så (brukar i och för sig vara en ganska återkommande känsla om man lider av PMS) men jag har ändå i mitt 31-åriga liv jobbat upp en lista på små botmedel mot såna mörkgrå dagar. Idag, när jag ligger hemma sjuk i någon halsflussliknande grej tänkte jag dela med mig av den.

  1. Som livlinan i postkodslotteriet: Ring en vän. Eller träffa en kär familjemedlem. Båda hjälper garanterat till att få livet lite ljusare och brukar kunna bena ut problem som blir ett enda virrvarr i hjärnan när man håller dem för sig själv. Prata, prata, prata. (Och sidenote: se till att finnas där i retur om personen du ser som din livlina ibland också behöver samma hjälp. It's a give and take.). Att se ansikten på de man älskar sägs kunna mildra smärta dessutom. 
  2. Ta en varm dusch, eller ännu hellre: ett varmt bad. Att värma upp kroppen ordentligt gör att man slappnar av, att man slutar spänna sig och att pulsen går ned. För mig känns alltid livet lite bättre efter en varm dusch.
  3. Fuldansa! Se till att ha en lista med musik som du alltid blir glad av och dansa loss. Ju fulare desto bättre. Har du ingen lista? Inga problem, ta min!

Som bubblartips, men lite svårare om man inte har husdjur: klappa och gosa med djur. Hjälper också garanterat!

Har ni sådana här tips som hjälper en tung dag? Dela gärna!

Bilder från unsplash.com