Browsing Category

My work

Fashion My work

Arbetet med att skapa en modekollektion – från A till Ö

Hej söndag! Hoppas ni har en underbar helg. Här har vi ätit svenska(!) smörstekta kantareller på macka, fisksoppa och tittat på ett gammalt avsnitt sommartorpet. Sedan packade Oscar ihop sina saker, tog på sig dubbelknäppta kavajen och jag gick med och vinkade av honom på Gare du Nord då han skulle ut på jobb. Nu sitter jag här och ska påbörja arbetet med en galablåsa – för ja, jag ska på gala! Influencers of Sweden delar ut pris på en gala i oktober i Stockholm och jag ska dit.

Men mer om det i ett annat inlägg. Idag tänkte jag visa hur man arbetar med att ta fram en kollektion. Det är ett låååångt och ganska krävande arbete vilket många kanske inte tror. Så häng med bakom kulisserna när jag visar min designprocess!

Kollektionsstart

På ett företag så brukar man följa en kollektionskalender, eller en fashion buying cycle där man följer säsongerna (Spring/summer, fall/winter) och genom att räkna baklänges vet när man måste starta upp nästa kollektion för att klara av ledtider med produktion tills det att plagget måste vara ute i butik. När jag arbetar är jag ju dock helt själv men gillar ändå att arbeta i liknande cykel. Jag hade kollektionsstart för Modern Riviera SS18 i mars i år, vilket är nästan ett helt år i förväg.

Trendarbete

Innan kollektionsstart har man oftast fått till sig ett gediget arbete av en trendgrupp på företaget, eller fått gå på trendpresentationer med Swedish Fashion Council och liknande. Jag är återigen helt själv, så jag hade en vecka med egen trendspaning. Jag hade ju innan detta arbetat med trender för just SS18 och redovisat det i februari så jag behövde inte jättemycket tid för själva trenderna. Mer tid för att veta vad JAG ville säga och kände för med min kollektion. Det såg ut såhär:Bilder och foton i mängder från min egen kamera, från arkiv och museum på nätet, konstnärer och tidningar. Och givetvis sociala medier som pinterest och instagram.Allt detta kokades ner till teman och influenser som jag ville baka in i min SS18-kapsel. Jag sparar allt i en bok, en så kallad research book.

Research Book

Alla jobbar olika, en del skissar mycket eller fyller hela sidorna med kollage men jag gillar rena sidor. Tidigt 30-tal föll mig i smaken.Likaså rivieran, och då speciellt hotellet Belles Rives som vi bodde på 2015Mer konstnärer och mönster som inspirerade från den tiden.

Moodboards & Färgscheman

Efter detta satte jag ihop moodboards. Ett för färger och ett för själva känslan jag ville att kollektionen skulle ha. På det pinnade jag även mina material som jag sourcade.

Fabric sourcing

Ja, måååånga resor till tygmarknaderna blev det. Man klämmer, känner och tar foton och ibland får man ta ett miniklipp. Jag hade även en del i arkivet som jag kunde använda. Jag ville att även materialen skulle tala för rivieran, men då den moderna rivieran. Så det blev en vacker jacquard med lurextråd i, ett ljusblått scubaliknande och ett randigt bomull/linne som jag ville kombinera med en fantastisk vacker och dekorerad spets. Och siden på det.

Skisser

Efter att man har sina färger och tyger klara så kan man börja skissa. Så här blev mina.

Moulage / prototyper

Efter skisserna så börjar man med toiler – alltså testsyr mockups för att se om det funkar. En del plagg, som den plisserade blusen, draperade jag fram.

Plaggtillverkning

Andra plagg använde jag basmönster som jag justerade. När jag sedan var nöjd började jag tillverkningen av de faktiska plaggen. I ett större företag brukar man skicka ut måttlistor eller mönster som en direktris gjort till leverantören. Sedan skickas prototyper fram och tillbaka mellan kontoret och tillverkaren. När man till slut är nöjd godkänns ett prov och fabrikören har grönt ljus att sätta igång med tillverkningen.

Fotografering & styling

Sedan ska ju givetvis allting fotograferas och stylas inför release till showrooms, tidningar, egna webben etc. På ett företag skickas speciella fotoprover till marknadsavdelningarna som används vid shoots och som får hänga i pressrum, och det ett bra tag innan de kommer ut i butik alltså.

Ni vet ju hur det gick till när vi fotade min kollektion för portfolion, som en light plåtning för ett magasin.Med bästa teamet fotades det en väldigt varm julidag.

Och snipp snapp snut, så var arbetet med kollektionen slut, fyra månader senare! 🙂 mer av resultatet ser ni HÄR.

På ett actual klädmärke följer ju givetvis mycket annat också, fix med hangtags, allokering och för att inte snacka om budgetarbetet som inköparen gör i början av kollektionen. Men här har ni i alla fall ett litet smakprov på designbiten i kollektionsprocessen. Hoppas ni tyckte det var intressant, i så fall får ni gärna klicka på hjärtat nedan.

Och DÄR gick startskottet för nästa kollektion, FW18/19!

 

My work

Women Social Club Paris

Hej vänner! Jag har haft en riktigt lång dag med PV (modemässa) och trendspan på stan för en kund så jag kommer hålla mig kortfattad. MEN, jag har haft en så himla trevlig kväll med WSC, nätverket jag har halkat in på här i Paris!

Grymma tjejer mitt i karriären som bott här ett tag (eller kommer bo här ett tag), och som gillar att peppa och stötta andra kvinnor – kan det bli bättre? Påminner mig så himla mycket om när jag startade och roddade Damklubben i Göteborg, älskart!

Kanske att det t om blir någon träff där jag håller i något ämne. Jag tänker trendspaning för våren och hur man fixar looken SS18 på ett mer hållbart sätt? Ja vi får se! Gott sällskap, grym föreläsare, gott vin och goa tranches – komplett kväll iallafall! Tack WSC och tack Monsieur Matthieu!

Med det tackar jag för den här dagen och bjuder på några snaps på girlsen ❤️

My work

Att vara en influencer – #jagärinos

Ordet influencer brukar engagera de flesta. Ofta talas det nedsättande om begreppet (speciellt då bland människor som inte är så insatta i det arbete en influencer faktiskt måste göra) eller så är det företag som är på jakt efter sätt att marknadsföra sig till sin önskade målgrupp som har märkt att det hajpas en hel del kring ordet influencers. Det råder även en viss förvirring även hos oss som jobbar med att vara just en influencer. För allas skull tycker jag att vi till att börja med ska kika lite på vad ordet betyder.

Vad är en influencer?

Influencer betecknar en inflytelserik person som ofta har en stor följarskara i sociala medier – personen följs för att den har en förmåga att beröra, inspirera eller uppröra människor med sitt innehåll. Oftast är innehållet skapat av personen också (sen finns det så kallade ”inspirationskonton” som bara repostar andras innehåll men don’t get me started there).

Bloggbranschen, som numera inkapslas i influencer marketing-branschen, har länge varit en bespottad sådan. ”Hur svårt kan det vara att blogga lite om vad man ätit idag” eller ”hur många skor kan man blogga om” är exempel på meningar som yttrats. Personligen tror jag att det faktum att branschens innehåll skapats av främst kvinnor också har gjort att den fått låg status av män (don’t get me started there heller). Nu håller det dock på att ändras av driftiga girlbosses som tar tag i branschen som så länge tillhört dem (men tjänats mest på av män i olika managementbolag). Och framförallt av Influencers of Sweden – ett branschnätverk för och av influencers runt om i Sverige. Inos (som det förkortas) fungerar lite som ett fackförbund för medlemmarna och har som syfte att utbilda influencers i de lagar och regler som finns samt se till så att de inte utnyttjas i dåliga deals med företag som tjänar på deras kunskap och målgrupp. En rätt fet förening alltså.

Dessutom finns det många influencers som är experter på sina områden och som är extremt nischade inom sitt ämne. De skulle tidigare kanske bara kallas experter men nu har de en stor (gratis) sociala medie-arena att få ut den på.

Hur blir man en influencer?

Ja, den här frågan är svår att svara på. Men helt klart är att du måste arbeta mycket för det, varje dag och ofta i flera år innan du blir stor på sociala medier. Du måste ha engagerande material och posta speciellt utformat material för din nisch. Influencers of Sweden har många tips om hur man går till väga för att växa sin närvaro på nätet och det finns till och med gymnasieutbildningar i dag i hur man blir en influencer. Det är helt enkelt ett nytt yrke, vare sig gubbiga (förlåt, men det är ofta gubbar) äldre män tycker om bloggare.

Olika nivåer av influencers

Nu är branschen snart mer än tio år gammal och det har vuxit fram olika nischer och nivåer av influencers. Jag är en mikroinfluencer  – alltså en person med mindre följarskara men med en rätt nischad profil: jag skriver om livet som frilansande modedesigner i Paris och bloggar på en mer modevetenskaplig nivå. Mikroinfluencers har ofta väldigt engagerad läsarskara och stor möjlighet att nå ut till många av de som följer.

Många av mina läsare är också de kreativa personer (ca 75% av dem är kvinnor i åldern 25-40) och himla coola så jag är extremt försiktig med vad jag puttar ut här – jag är väldigt rädd om dem och vill att de ska hitta inspirerande innehåll här som känns genuint och håller hög klass.

Det kan ibland vara svårt att avgöra om mina idéer håller måttet och det blir ibland ensamt att båda jobba som frilansare och bloggare och då är t ex ett nätverk guld värt. Att dessutom ha spaltat ned mina tankar och mål med bloggen hjälper enormt, då har jag något att benchmarka min idéer mot hela tiden.

Nu till det tråkiga – I veckan så fick jag se en ”debattartikel” från stora aktörer i branschen. Flera företag är arga för att, som de påstår, Inos inte företräder branschen. Det är så fel på så många plan. Inos företräder oss – skaparna av innehållet och kreatörerna av känslorna. Inos är en förening utan vinstintresse där många av medlemmarna gör föreningsarbete pro bono och att företag, som har som affärsidé att ta en del av kakan för influencers, blir sura när Inos inte går i deras ärende – ja det är bara så osmakligt.

Det är de HÄR som är Inos!

Vill ni läsa mer om vad Inos faktiskt är så kan ni läsa mer under hashtaggen #jagärinos på instagram och hos flera av medlemmarna här:

Min klockaregård

Reaktionista

Fitnessfia

Fstvs

Vegokäk

Baking Babies 

Resfredag 

Paulina Gunnardo

Jonna Jinton

Underbara Clara

Macken XYZ

Therese Wiksten – Jag är inos

Maria Björkamn – Jag är Inos

Maja Hurtigh

Jennifer Sandström – varför influencers of Sweden

Madeleine Stenberg – Jag är Inos

New York – my bite of the big apple

Malin Lundskog – Alla mina roller

Bara brittiskt  – Om att ta bloggare på allvar

Boden By Night

My work

Frilanslivet – hur går det på jobbfronten?

Nu har jag varit tillbaka i Paris i exakt tre veckor och ni kanske undrar vad jag har för mig, förutom att umgås med peppiga distanskollegor och kompisar i Amsterdam. Ja ska vi ta en titt på vad jag sysselsätter mig med?

Vad händer på jobbfrontent?

Jag har sen sista projektet för La Redoute i juli inte haft några inkommande uppdrag, förutom ett liiitet rullande som inte ger överdrivet med dollaz. I semestertider var det självvalt då det verkligen inte var mycket kvar av mig efter en tuff vår med pressat schema + kollektionsarbete för Scandienne på det. Dock hade jag jättekul med kollektionen så jag tror det gjorde att jag klarade det. Efter en månad i Sverige mår jag bra igen, även om vissa krämpor i kroppen inte vill ge med sig (hej nackproblem). Jag är dessutom tillbaka i bloggform, vilket känns väldigt kul. Ni kanske har märkt att jag puttar ut inlägg ganska ofta nu och schemat lyder ett nytt inlägg söndag till torsdag. Så kom ihåg att titta in här ofta!

Sen jag började frilansa har jag varit bortskämd med jobbtillfällen som lagts i mitt knä. För hösten vill och behöver jag stå på egna ben. Vart börjar man egentligen? Och vartåt vill jag? Ja, det är inte en lätt fråga. Sen jag steg ut på semester i slutet av juli har det varit måååånga idéer på tapeten på vart jag ska. Jag har:

  • Gjort ansökan och kommit in på en skola för att slutföra en bachelor modedesign (då jag har en svensk yrkesexamen som ingen här förstår + en ettårig certificate här behövdes ett år till för det). Jag drabbats ständigt av impostor syndrome och tycker det vore rätt najs med ett litet stycke papper som svart på vitt säger att jag faktiskt är lika bra som alla andra. Sådetså.
  • Tackat nej till skolan då det blev hutlöst dyrt trots att jag bantat ner tuitionkostnaden med 50%. Är redan skuldsatt hos CSN så det räcker.
  • Kollat om man kan översätta examen jag har till en fransk motsvarande. Det kan man. Det tar fyra månader och kostar 5000kr.
  • Spånat 1000 miljarders miljoner gånger på om jag bara ska ta och starta mitt egna märke där JAG får bestämma till 100% och där jag skulle få använda alla strängarna på den där lyran jag slipat på i så många år.
  • Lika många gånger fegat ur pga svag ekonomisk styrka för tillfället.
  • Känt sjuk ångest över att inte ha en fast inkomst och dessutom bo i en dyr europeisk storstad.
  • Har dessutom saknat att jobba i ett större team med folk som lyfter en och med ett klarare syfte.

Så hur gick jag vidare här? Jo, till slut blev svaret rätt uppenbart. Jag kan inte försvara att bo kvar i Paris om jag inte skaffar mig en fast inkomst eller börjar sälja in mina tjänster like a pro till höger och vänster. För att citera min käre pojkvän: jag gjorde det ju inte lätt för mig genom att välja Paris som bas. I Sverige hade det varit andra bullar tror jag.

Säkert är i alla fall att jag sen jag kom tillbaka jobbar med min portfolio och jobbansökningar. Så hej, här har ni människan som just nu spyr på att ”sälja in sig själv” genom klatchiga, pretto personliga brev och är lite sådär för ivrig på att höra av sig till folk och styra upp nätverksdejter. Förlåt världen.

Men nu när jag ändå är i farten kan jag ju marknadsföra min tjänster även till er, kära läsare. Jahopp, inte heller ni kommer undan!

Kolla gärna in min linkedin med mina mode- och sociala mediefärdigheter här, hojta om ni vet någon som söker nån som mig eller släng ett mejl till contact at sandranicole. se om vad ni har på hjärtat så styr vi upp under tillsammans.

Jag kan dansa också.

My work

Universum fortsätter tjoffa grymma människor i min väg – besök av Studio iN i Paris!

I går mådde jag tjyvigt som sagt men jag hade ju koll på att Maja & Atta (som ni kanske känner igen från instagramkontot Perfectionmakesmeyawn) var i stan för att gå på Maison & Objet och då kunde inte en liten förkylning stoppa mig – på med sminket och ut i den rosa solnedgången för att hänga med de här grymma tjejerna!

Atta och jag jobbade på Lindex samtidigt men vi känner faktiskt varandra mest från sociala medier. Älskar det! Vet inte hur många fina människor jag fått lärt känna via instagram och twitter, ja sociala medier överlag. Atta & Maja är inredningsstylister för de som missat och riktigt drivna kvinnor med världens skönaste instastories – ni måste följa dem! Vi hade en grym middag med mycket snack om instagram, entreprenörskap, inspirerande miljöer och att våga drömma fram stora planer. Det ska bli fruktansvärt kul att se vart de här tjejerna tar vägen i framtiden.

Vi åt på Les Sardignac som ligger i 9:e, både nära mig och tjejernas hotell. Så trevlig personal och smaskig mat. För att inte tala om instagramvänligt tak! 

Så in nu på bums och följ tjejernas inspirerande inredningskonto här. Det kommer hända massa skoj där framöver. Happy tisdag!

My work

Scandienne – Modern Riviera SS18 – såhär ser sommarkapseln ut!

Dags att visa del två av kapslar som vi fotade i Juli! Det här är en del av SS18-kollektionen som jag jobbade med i våras och jag kom att kalla den Modern Riviera. Det är en mix at skandinaviska former i franska material och färger med inspiration från den franska rivieran. Jag har massa process- och inspirationsbilder som visar hur jag gått tillväga för att komma fram till kollektionen som jag tänkt posta på mitt portfoliokonto på instagram. Nu kikar vi på de fina bilderna vi fick till!

Location: Hotel Grand Amour

Team: fotograf Matilda Sveningsson, HMUA Sandra Chung, Model Céline Guo och Stylist/designer jag

 

My work

Scandienne – 3 in 1 Dirty pastels – min första kapsel ser ut såhär!

It’s out! Första minikapsel jag gjort till mitt Scandienne! Gah!

Location: Grand Amour Hotel, 10arr Paris

Team: Fotograf Matilda, HMUA Sandra, Modell Céline och designer/stylist/projektledare: jag. Så GRYMT team!

Info om kollektionen: Den har än så länge arbetsnamnet 3 in 1/Dirty Pastels. Tre looks för tre olika roller en kvinna kan behöva hoppa in i på en dag. Business girlbossen, chillaxade hemmasköningen och peppade partyprinsessan. Kinderäggskvinnan så att säga. (Jag funderar även på att kalla den ”Den heliga treenigheten”.) Skämt åsido, jag inspirerades av cleana, enkla linjer, en smutsig pastellig färgskala och så lite kickass strösslat på det. Hope you like it!

Vi fotade även en större kollektion till, Modern Riviera SS18 som jag lägger upp i dagarna också. Håll utkik!

På frågan om VARFÖR jag har gjort detta och om det är till salu: nej, tyvärr är inget till salu (for now men om folk gillar det så kanske jag får tänka om??) och det är gjort för min egen skull/min portfolios skull. Feel free to share eller klicka på hjärtat om du gillar det!

My work

Insikter efter en månads semester – det här tar jag med mig in i höststart!

Hej hörni! *vinkar glatt*. Här har det varit semester ett bra tag som ni kanske märkt. Jag tänker inte låtsas som att jag tog en sociala medier-paus eller liknande för att vara ”här och nu” eller något annat fluffigt om att vara närvarande – bloggen och instagram strök helt enkelt på foten under semestern för att jag var för buzy. Det fanns inte tid då jag snickrat ihop ett fullsmockat semesterschema. Lusten och fotohetsen fanns dock, så vi får väl se om jag kanske lägger upp mer i fotoformat senare.

Ikväll tänkte jag faktiskt istället blogga om vad som hände på insidan av mig, om vad jag tar med mig från den här semestern till i höst och inför nästa semester. Ja, när man får göra annat ett tag och bryta mönster (speciellt hetsiga, stressiga mönster som jag hade precis innan vi styrde kosan mot Sverige) så märker man av ett och annat. Här kommer ett gäng insikter jag fått av semerre 2 lax 17:

Familj och vänner is the shit

Ja här står någon och slår in öppna dörrar hehe, men det är ta mig tusan jäkligt lätt att glömma bort ibland. Att vara hemma med min familj gjorde verkligen under för min själ. De känner mig så himla väl och jag behövde inte låtsas, vara glad hela tiden eller tassa på tå kring dem. En kväll bjöd min syster oss på drinkafton och jag skrattade mycket och på riktigt, något jag insåg att jag inte gjort på länge. Och sedan ska vi snacka vänner dårå, säga vad man vill om att bo utomlands men det är ibland ett enda långt frienddejtande. Precis när man gått och blivit nära med någon så flyttar hen hem och så är man tillbaka på ruta ett och får börja om med att scouta upp någon som är lika weird som en själv. Alltså puh. Därför är det så underbart med vänner som man kan plocka upp tråden med exakt där man lämnade den. Som peppar och stöttar och fyller i så att man får sin egna ihoppusslade, extended family. SÅ! Mer prio på att träffa vänner och familj. Det får kosta lite i plånkan med resor men så länge vi bor så här så får det svida för det är så himla värt det. Och du som bor med nära till din familj, se till att vara lite mer tacksam för att du gör just det.

Jag behöver pauser

Alla behöver vi tillfällen att återhämta oss från intryck, sociala sammanhang och annat men jag har insett att jag kanske behöver det lite oftare. Jag är en högsensitiv person (mumbojumbo-diagnos eller ej, den stämmer på pricken på mig) och jag tar in ALLT och ALLA via mina sinnen. Något som är kanonbra när man jobbar med kreativa saker och att tolka ting. Men mindre bra i andra sammanhang. Att t ex gå på bio är inte en ”avkopplande upplevelse” för mig, jag sitter på helspänn rakt igenom och att lyssna på musik i hörlurar när man ska sova är tortyr i min värld. Kort sagt – jag behöver tyst och lugn ofta för att återhämta mig. Även från sociala medier-bruset som jag ÄLSKAR (ex pinterest, instagram) då det är en enorm källa till inspiration. Tänk att det skulle ta 30 år innan man in såg det!

Min kropp är allt jag har

Apropå punkten ovan och apropå den extremt obehagliga matförgiftning jag fick med mig till Luxemburg i helgen: jag har återigen fått en påminnelse om att jag måste vara rädd om både min kropp och mitt sinne. Även hur kropp och hjärna påverkar varandra. Sommarens stress har satt sig i axlarna som låter som när någon knaprar skorpor när jag rör på dem. Inte bra! Vissa saker är verkligen inte värt det, oavsett hur fina titlar/projekt man får på CV:t eller coola människor man träffar eller häftiga ställen man får se. Mår man inte bra kvittar allt guld i världen.

Rent praktiska, andra bra saker jag insett: Nästa sommar ska vi se till att dela upp semestern smartare. En vecka på varje ställe istället för lite här och där och kanske även hyra något eget någonstans istället för att få lite mer egentid. Och vi ska spendera mer tid på Österlen och i Bohuslän. Jag ska inte packa så många strumpor. Jag ska bada minst en gång. Det var nog det!

Har du lärt dig något eller insett nåt under din semester? Do tell! 

 

My work

10 år i modebranschen – det här har jag lärt mig – del 2

Hej vänner! Dags för nästa del av mina 10 år i modebranschen att berättas. Det första inlägget var ni många som gillade och gav feedback på, något som givetvis var så roligt att få. Så jag tycker vi fortsätter på min resa, från hur jag började på golvet till livet idag som modekonsult. Missade ni första delen kan ni läsa den här.

Del två börjar med att jag sitter i skolbänken igen, närmare bestämt i Borås, och känner mig allmänt osäker på vad livet ska ta mig. Häng på!

Jag är 22 år gammal och var för en månad sen i ett förhållande, nyinflyttad i vår lägenhet med förstahandskontrakt (Äntligen! Ni som bor i Gbg/Sthlm känner igen kampen) och jobbade i en butik där jag hade många vänner. Snabbspola framåt en månad och jag har fått mitt hjärta krossat, sitter i en skolsal med ett gäng okända människor och ska strax utsättas för någon typ av ”nollning”. Det lilla som är kvar av hjärtat fladdrar lätt.

Dock kommer jag strax lära känna mina nya klasskamrater ganska väl, många av dem har också jobbat i butik innan och de flesta är riktigt härliga människor med humor, rädslor, misslyckanden och framgång i bagaget. Som de flesta har. Vi är runt 30 tjejer och 3(!) killar i klassen och vi läser KY-utbildningen Textil & Konfektion som Stiftelsen Proteko ger i samarbete med Högskolan i Borås. Första terminen är en virvelvind med pendling till Borås varje dag, nya kunskaper inom kommunikation, stickning, sömnad och nya vänner. Under årets gång kommer vi tillsammans svettas över tentor, dricka oss fulla på ”ölafton” i textillabbet (bland potentiellt farliga maskiner?) och åka till Köpenhamn på modemässan. Modemässa – bara ordet fick det att glädjeskuttas i magen! Vi åkte på klassresa till CIFF (Copenhagen international fashion fair) och fick gå runt bland utställare som visade upp sina kommande kollektioner. Givetvis en del fest och mycket roliga minnen från det. Läxa nr 4: om livet stänger en dörr så öppnar sig en annan. Lita på dig själv och att det kommer lösa sig. Det gör det, och ofta till det bättre!

På mässan i CPH
Från någon av ölpubbarna med ullsaxtecknet, reppin Borås
Fina klasskompisar, hårt jobbandes!

Vi skulle i slutet på år ett även ut på vår första praktik – något som vi fick skaffa oss själva, gah! Jag ville på den tiden absolut inte till Stockholm och det gjorde mitt praktiksökande svårare. Och det ÄR svårt att få företag att chansa på någon som inte har så mycket erfarenhet. Jag hade tagit med mig en bok från mässan där alla utställares kontaktuppgifter stod med och började gå igenom vilka jag helst skulle vilja praktisera hos. Såhär i efterhand kan jag tänka att det hade varit bättre att söka fler än jag gjorde och i andra städer, ja till och med länder. Till slut kom paniken krypandes och jag fick ett tips om att tidningen Damernas Värld sökte praktikanter. Jag sökte, gjorde telefonintervju och fick en praktikplats – i Stockholm. Dags för ett nytt äventyr alltså.

Jag löste boende snabbt som attan hos en barndomskompis i Fruängen där vi var tre tjejer som delade en större lägenhet. Stockholm var något helt annat än Götet och DV var en miniversion av det man får se av Vogue i Djävulen bär Prada. Bud med underbara skor från Paris kom stup i kvarten, dyra väskor och flärdfulla människor befolkade redaktionen. Jag fick vara med på två modeplåtningar och fick mitt namn inskrivet som modeass i ett nummer. Fast det var också här jag fick min allra första släng av modesleven: Jag stod en dag i moderummet fyllt med väskor, skor och kläder till knäna tillsammans med en av moderedaktörerna. Hen beklagade sig över hur i allsin dar vi skulle få i ordning på allt och hur hen skulle kunna plocka ihop produkter till en plåtning med tema tidningen hade planerat länge. Jag erbjöd mig givetvis hjälpa till; kanske kunde jag grovsortera stylesen om jag fick bli insatt i fotograferingens tema? Moderedaktören synade mig länge uppifrån och ner och svarade: ”som att DU skulle kunna hjälpa mig med det?”.

JAG, som satt varje dag jobbade GRATIS, som varje dag jagade presskontor i jakten på de och de skorna, som sprang över halva stan till Hattbaren för att hämta ut ett gäng hattar i ösregn, ja tänk att JAG trodde att jag skulle kunna hjälpa till med något som krävde kreativitet, stil och känsla?? Pff, låga slav!

Att jag inte gick där och då och aldrig kom tillbaka var ett under. Men, jag åkte hem när dagen var slut, ringde familjen och grät, hatade Stockholm och bestämde mig för att minsann visa dem. Nästa dag var smajlet på, effektiviteten på topp och när praktikperioden var slut frågade de om jag ville förlänga den några veckor till(!) Jag tackade vänligt nej (i huvudet skrek jag: ALDRIG I LIVET, SER JAG EN JÄVLA OMAKA SKO TILL SLÅR JAG NÅGON) och fick med mig ett strålande utlåtande från Mira…moderedaktören. Jag och en annan tjej, som praktiserat mycket längre än mig, fick till och med hejdå-gåvor från beauty-avdelningen: något som min medpraktikant sa aldrig hade hänt andra praktikanter under tiden hon var där… Läxa nr 5: människor kommer att ta ut sin ilska, stress eller bara sin rena bitterhet på dig och du kommer få skit kastat på dig. Stå upp för dig själv när det behövs, men försök att skaka av dig det. Använd det hellre som bränsle och visa dem vem de har att göra med istället.

Jag åkte hem från Stockholm och tog välbehövligt sommarlov.

 

Nästa del tar vi från år nummer två på Proteko, då jag hamnar på H&M:s huvudkontor i Stockholm och inser ett och annat. Hoppas ni vill följa med! Gillar ni de här inlägg så klicka gärna i hjärtat så blir jag glad 🙂 

20
My work

Drömkontoret i Paris – Lafayette Wework!

Glad tisdag peeps! Hoppas er vecka har startat fint, här i Parre gasas det på i vanlig ordning. Projektet jag jobbar med går in i sluttampen och jag börjar se ett ljus… ÄNTLIGEN! Jag är faktiskt lite trött på att jobba varje dag, helger inkluderat. Nedsidan med att ha eget och pressade deadlines.

Men idag tänkte jag visa några bilder på det här magiska coworking-stället jag jobbade på förra veckan när det var 38 grader öken i stan. FY så varmt det var! Den här veckan är det behagligare 25, och jag tror till och med det ska regna i dagarna. Det trodde man ju aldrig men: jippie! Känner mig rätt glad över svalare temperaturer när man är fast i stan inomhus. Men åter till WeWork Lafayette: jag skev en rad i en facebookgrupp för tjejer i Paris jag är med i och efterlyste ett coworking space med AC. En tjej vid namn Therese svarade och bjöd in mig som hennes gäst till Wework och jag tackade givetvis ja!

Efter att bara ha promenerat Rue La Fayette ned i 35+så svettades jag typ ända in i själen och möttes av en alldeles lagom kall skön luft inne på Wework. I receptionen stod två killar som jobbade med youtube och signade in sig och snackade med receptionisten (som också visade sig ha en youtube-kanal såklart). Entreprenörsviben var hög. Therese kom och mötte upp mig och visade mig runt i huset. Högst upp, på våning åtta, fanns en helt ljuvlig terass med utsikt över Sacre Coeur.

Där fanns även en mysig lounge som förvandlades till AW-ställe på sen eftermiddag.Mysiga små krypin att ta samtal eller lunch i.

Sedan åter till första våning där det stora coworkingspacet låg. I den här salen fick alla med bas-medlemskap sitta, och på sidorna fanns även tysta rum och telefonbås (med ”on air”-skyltar att slå på när man pratade i telefon!! Så coolt). Till höger låg även fasta kontorsplatser man kan hyra. Jag parkerade mig bakom den stora baren, vid fönstren. Och nu ser jag att jag fotat en tjej vid namn Erika som kom fram och hälsade! Haha så kul, hon följer mig på instagram och kom fram för att säga hej och att hon gillade mina kanaler. Då blir man ju så glad! Tipsade henne om en grupp för kreativa professionals i Paris och vi snackade en stund. En liten lunchselfie. Jag satt först vid dessa bord:Sedan blev sofforna tomma och datorn behövde laddas så då flyttade jag hit:Så underbart ställe! För ett basmedlemskap betalar man 450€ per månad och då ingår en hel drös med tekniska grejer (skrivare, wifi såklart och lite annat) och gratis kaffe, te, fräscht citronvatten, frukt och öl/vin/cider på aw. HUR NICE

Älskade givetvis även kopparna de hade. 450€ är lite för mycket för mitt lilla företag att hosta upp men kanske att jag kommer unna mig ett dagspass någon gång i månaden (som jag tror låg på 40€) när det är extrema väderförhållanden eller om jag kan pricka in att gå dit samtidigt som Therese & Erika och så kan man ta en AW efter. För jag kan lova er att man blir effektiv i en så inspirerande miljö!

Obs obs, detta är givetvis inte spons för sånt märker jag ju ut men ett så härligt tips för er som bor i Paris eller bara allmänt vill ha drömkontors-inspo och för att visa lite hur en annan typ av dag som frilansare kan se ut.

Hoppas ni gillade det, klicka gärna på hjärtat i såfall!

Dags att återgå till projektet för min del. I dagarna kommer även del 2 på mina 10 år i modebranschen upp, så håll utkik!