I morgon är det exakt tre år sen jag satte min fot på fransk mark med målet att stanna här, åtminstone ett år. Som meningen redan förtäljt har det alltså blivit åtminstone tre år. Jag la upp bilden nedan, på vårt älskade lilla vardagsrum (som också tjänar som min studio nu) på instagram och skrev kort om hur det har varit att bo här. Kort sammanfattat: inte drömmigt.

Det skrivs titt som tätt i bloggar här och där att man gäääärna hade bott i Paris. Man äääälskar Paris. Och givetvis fattar jag grejen, jag var ju likadan. Eller, jag älskade inte Paris men efter min sommar här 2006 ville jag tillbaka. Jag vet att Sandra Beijer är en som faktiskt gjort slag i saken och flyttat hit för ett par månader. Hon gjorde det ju i våras senast, för att skriva på sin nya bok. Hon bodde bara en liten promenad från mig och då vi sågs supersnabbt på Influencergalan förra året så mejlade vi lite efter. Jag sa att jag skulle höra av mig när hon hade landat här, men sen fick jag jobbet på Stories samtidigt som jag pluggade helfart och blev svinsjuk så jag gjorde aldrig det. Men hon och jag har nog ett liknande förhållande till staden. Den är underbar på flera sätt, men också inte.

Svinsjuk har jag för övrigt blivit igen, på besöka-akuten-på-en-söndag-nivå. Ensam, med feberfrossa och blod där det inte ska vara. Det var inte så kul. Och någonstans där förstod jag hur utsatt man är i ett nytt land, helt ensam. Vad skulle jag gjort om febern inte gick ned, om blodet inte försvann, om jag blev inlagd? Dö ensam, flera tusen mil från min familj? Det är val snart och jag orkar inte skriva så mycket om det förutom att: ingen väljer att fly om bättre alternativ finns. Jag har självvalt tagit mig till ett nytt land, där jag dagligdags utmanas på mitt tredje språk och jag kan säga er att det är ingen dans på rosor - det är så sjukt utmanande att man ibland bara måste pausa. Bort, hejdå, vi ses inte på ett tag. Det gör jag i morgon, jag firar mina tre år här med tio dagar i Sverige och det kunde inte komma lägligare.

Men! Nu ska vi inte deppa ihop totalt, det var inte meningen. Låt mig summera allt jag gjort på tre år: Startat eget företag, fått jobb på mitt drömmärke, lärt mig prata franska (igen), upptäckt Frankrike med min käresta, fått flera fina vänner, pluggat jättemycket mode och lärt mig ännu mer (det är mindblowing så mycket!), tagit avstånd från människor som behandlat mig illa, fått nya drömmar, ätit och druckit mig igenom Paris osv... Massa bra saker faktiskt. Också.

Fler positiva grejer:Man kan köpa fina och billiga snittblommor

Jag jobbar på ett suuperfint kontor, på Stories Parisateljé med massa duktiga människor. Så roligt! (Klädd i bara Stories, hehe såklart.)Man kan åka TGV ner till Ile de Ré och njuta av livets liv.Vinet är kanonbilligt och kanongott och vi har en kanonfin lya.

Happy three years hörni!

4