Inspirational

När det blir lite för mycket.

Godkväll peeps! Jag tänkte skriva en rad om läget här just nu. Sitter i lägenheten i Paris, klockan är kvart i tio och solen har lämnat en ljusrosa strimma i en duvblå himmel. Det är så vackert och fint när jag tittar ut genom fönstret men jag gör det ändå inte så ofta. Varje kväll är jag istället upptagen med något av alla mina projekt. För jag VILL så mycket att jag inte riktigt har tid med att titta på en solnedgång.

De senaste två veckorna sen vi kom hem från semestern har varit väldigt tunga. Semestern var underbar och härlig och hem kom jag till ett liv som stod lite på vänt. Tusen projekt, inget som såg ut att vara till närmelsevis klart och allt skrek misslyckande. Kalla det trettioårskris, eller bara vanlig kris, det kändes i vilket fall som att jag var sämst i världen och inte dög till något. Jag fattade inte hur jag, som har haft så mycket idéer och driv, inte kunnat komma längre? Vart gick det fel? Ja, nu låter det kanske dramatiskt, och egentligen kanske inte så farligt men det var som att något gick sönder i mig. Jag blev så otroligt låg och ledsen och tyckte inte längre att något var roligt.

Det känns fortfarande lite så, trots att jag idag har en bra dag och som tur är mår lite bättre. Jag slog väl i botten någonstans i går och ringde till slut på hjälp, bokstavligt talat. Hade krissamtal med familjen och jag är lyckligt lottad som får besök av mamma om två veckor. Tack gode för familj och vänner som peppat och stöttat.

Den här krisen har också mynnat ut i att jag insett att jag gör lite för mycket samtidigt. Jag syr en kollektion, planerar en andra kollektion, försöker sköta en blogg och tre instagramkonton, läser en kurs på distans och nu har också jobbet som faktiskt ger betalt: vårt andra projekt för La Redoute dragit igång. Och det ser tyvärr ut att bli en stressig historia pga yttre omständigheter. Utöver det så ska man leva också – städa, handla mat, träna, vara social och nätverka med folk osv.

Så vad gör man? Jo, man skalar ned. Det är snart sommar och då brukar det bli färre läsare som tittar in här – så jag smygdrar igång sommarlunken nu. I juni blir det spontana inlägg ni kan vänta er. Några fler inlägg från gångna semestern kanske, något Paristips eller något jag sytt. Prion just nu är jobbet för La Redoute och min kollektion. Så att jag äntligen kan känna att jag kommer någonstans och få ro i själen. Däremot kan ni hänga med på instagram, där uppdaterar jag små stories allt som oftast och något foto. Men där tänkte jag också vara mindre noggrann. Idag la jag tillexempel upp en digital tacksamhetsbukett till familjen & vänner med en PLASTPÅSE i bild. Hemska tanke, eller? Nä va fan, det behöver kanske inte vara så perfekt hela tiden. Det gav mig mer tid till att kolla på solnedgången <3

0

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply
    Frida
    25 May, 2017 at 22:53

    Åh Sandra jag känner så med dig, har själv exakt samma känsla gällande den plötsliga krisen! fast jag har inte lika mycket på min hand som du, så hatten av! Men jag tycker du är grym på alla sätt och fortsätt stanna upp och njut av att vara din egen bland vackra vyer!

    • Reply
      Sandra
      25 May, 2017 at 23:03

      Åh tack för din pepp Frida, så fina ord <3 och skönt att höra att man inte är ensam, men varför gör en så här mot sig själv alltså. Förknippar en viss ålder med enorma mål som ska vara nådda då. Så taskigt mot en själv, det kanske kommer när man är 31 eller 32 eller 40 eller vad det nu är 🙂 stor kram och grympepp tillbaka fina du!

  • Reply
    Jenn - forever abroad
    26 May, 2017 at 08:39

    Sandra, kloka insikter om att skala av. Jag tycker det låter som att du har nog med grejer att göra – och som Frida säger, jag tycker också du gör massor fantastiskt och du är inspirerande!

    Och plastpåsen, den var det knappast någon annan som såg, kom ihåg det 😉

    Kram!

    • Reply
      Sandra
      6 June, 2017 at 14:59

      Har glömt att svara här men tog till mig orden och peppen finis!! Tusen tack för den <3 kram!

  • Reply
    Christine's Stories
    4 June, 2017 at 15:25

    Oj oj, jag blir stressad bara av att läsa om alla projekten! Att du ens hann duscha, haha! Helt rätt att skala ner, och att du inte var för stolt för att inte be om hjälp. Ta hand om dig tjejen! Njut av livet. Kram! <3

  • Reply
    Christine's Stories
    4 June, 2017 at 15:28

    Eller menar ju “för att BE om hjälp”. Tror jag.. Eh, nu blev jag förvirrad. Du fattar vad jag menar! Haha!

    • Reply
      Sandra
      6 June, 2017 at 13:21

      Jag förstår vad du menar <3 🙂 och tusen tack för peppen, ska verkligen försöka ta en sak i taget nu! Kram!

    Leave a Reply