Dags för nytt inslag på bloggen! Varannan vecka tänkte jag koka ner snackisar och nyheter från Paris till ett bitesize och lättläst inlägg för mina modeintresserade läsare. Ni andra kanske gillar det också, ibland kan det bjudas på en riktig skräll. Håll till godo och låt mig gärna veta vad ni tycker om inslaget!

Modeveckan för SS18 har lagt sig och allt är back to normal. Färre färgglada fashionistor på stan och det är möjligt att få tag på en uber igen. Alla är tillbaka på jobbet och alla vill prata om visningarna...  "SÅG ni den? JA gud, men såg ni det? HUR kunde de göra så? Och eiffeltornet?"

Det är inte alltid man får se modefolkets sanna åsikter publikt då relationer ska hållas väl; reklamspots i tidningar ska köpas och inbjudningar till events ska fortsätta komma. Ofta får man höra dem över en intim drink eller på lunchrasten. Men den här upplagan av fashionweek var ett undantag. Låt oss gå igenom tre av de som fick sin släng av sleven: Saint Laurent, Chanel och Dior.

Chanel - plastic is fantastic

En av de som höjde sina röster på instagram stories (om än diplomatiskt) var Camille Charrière som ställde den viktiga frågan: Ska ett av världens mest framstående modehus promota en kollektion där plast är en av de tongivande materialen? Säsongens instagramvänliga (gotta get that buzz!) scendekor var ett gigantiskt manmade vattenfall. Känns vatten + plast helt rätt med tanke på hur mycket plast som människan har dumpat i haven? Det viskas om att Karl nu för tiden mest är lite av en rekvisita och att Hedi Slimane kommer ta över när som helst. Vi får hoppas att Hedi har en mer miljövänlig vision (men don't hold your breath)...

Saint Laurent & rökridåerna

Saint Laurent öppnade i början av oktober haussade Musée Yves Saint Laurent (fd Fondation Yves Saint Laurent). Tyvärr gick hans businesspartner Pierre Bergé bort en månad innan och fick inte uppleva det nya muséet.

Av detta märktes dock inget när Anthony Vaccarello bjöd upp till dans framför ingen mindre än Madame herself: Eiffeltornet. Med denna blinkande och förföriska bakgrund struttade hela 90 looks ut på den enormt långa catwalken (tornets längd måste ju få plats i stories). Mängden looks kunde skippats till mindre än hälften men var förmodligen nödvändig pga catwalkens längd - alla drops en kollektion måste innehålla nu för tiden för att hålla den hungriga och extremt lättutråkade kunden nöjd.

Det finns en air av identitetskris i Paris - vad är egentligen parisiskt mode? Vem är parisiskan? Fest, sensualism, ränder, spets och en dos av Isabel Marant(!) är återkommande i många kollektioner - back to basics brukar vara ett koncept som poppar upp i tider av oro och dålig försäljning. Så även produktledd design - Business of fashion skrev en intressant artikel om femomenet här. Ingen tog det dock så bokstavligt som Saint Laurent som smackade på ett blingigt eiffeltorn på ett par hotpants - oh la la!

Dior & same shit, different feministic tee

Kritikerna är inte så imponerade av Maria Grazia Chiuris kollektioner för Dior. Några som däremot gillar dem är kunden - siffrorna pekar uppåt för modehuset. Denna säsong inspirerades MGC av konstnären Niki de Saint Phalle och hennes verk. Återigen fick vi en svindyr t-shirt med ett feministiskt print. (Ni missade väl inte kontroversen med förra säsongens We should all be feminists? Dior beslutade retroaktivt att skänka del av vinsten till Rihannas fond för kvinnor utsatta för våld i relationer. Mycket passande med tanke på den här musikvideon <--- obs! Ironi!!!)

Hade kollektionen visats på valfri modeskola hade den möjligen fått kritiken att den var för bokstavlig och first degree. MEN! Den säljer. Inte bara svindyra feministiska prints, även strap gowns, jeans, monokromt blått från topp till tå och baskrar verkar vara diorska kassakor.

Avslutningsvis vill jag dela med mig den här artikeln om hur en kille bluffar sig in på Fashion Week med en alldeles fantastisk historia om ett påhittat modemärke. Det är så här mode ska vara: roligt, bjussigt och fyllt med känslor!

 

Disclaimer: Jag vet hur fruktansvärt det kan vara för en designer att få negativ kritik - här skrivs det dock om tre av världens främsta modehus med ALLA förutsättningar: de bästa teamen, all the moneyz, tygen etc. Med såna förutsättningar kommer helt enkelt andra måttstockar.

Den fantastiska illustrationen är för övrigt gjord av Julie Houts, go follow!!