6 mars, 20172 Comments

Vad vill du ha hjälp med?

Hola måndag! Ny vecka, nya tag. I morse krävdes det en mindre intern kris för att komma upp ur sängen, men det gick till slut. Jag har sen igår kväll mått rätt tjyvigt psykiskt sett och insåg idag att det kan (högst troligen t om) bero på pms. Kul liv, det här med att vara kvinna va - en gång i månaden tror man att man är sämst i världen, att allt är fel eller bara känner att man är superledsen utan en minsta rationell förklaring. Tjoho.

Men jag tänkte ta den här insikten till mig, klappa mig snällt på huvudet och koppla ned för kvällen strax. Jag tänkte bara be er om lite hjälp först: finns det något jag kan hjälpa dig med?

 

Vad menar hon, tänker ni nu.

Jag kör ju eget som ni nu förmodligen vet vid det här laget och jag håller på att fila på säljmejl, mediakit, min linkedin och en lista på potentiella företag som kan vara intresserade av mina tjänster. Jag tror mig vara på spåret för vad min professionella ikigai är men jag kanske är fel ute. Ibland är det bara så lätt att bli hemmablind på vad man tror att man kan - kanske är det något helt annat folk egentligen skulle vilja ha hjälp med som jag ska få med på ett hörn?

Så! För att inte stänga inne sig i den där berömda lilla lådan tänkte jag fråga er, kära läsare - Finns det något som jag kan bidra med som ni skulle vilja ha hjälp med? Vad som helst, stort som smått. Om ni skulle kunna anställa mig (ponera!) för ett projekt ni velat förverkliga - skulle jag kunna bidra med något där? Eller små saker! Paristips, modetips, illustratortips - you name it! Och jag blir glad för detta 🙂

Tack på förhand finisar!

9 oktober, 20166 Comments

Att hitta sitt drömjobb

Det är söndagkväll, jag sitter själv i vår ganska kalla men trivsamma parislägenhet och funderar. Jag tror att jag har ett litet fall av Sunday Scaries... ungefär på det sättet Man Repellers Amelia beskriver det så träffande här. Jag är inte redo att möta en ny jobbvecka alltså. Jag tror till och med att jag kanske har liiite Sunday Scaries varje dag. Förutom lördagkväll, då jag går av jobbveckan för en dags ledigt innan det är dags att ta på sig säljareleendet och de svarta sorg, ehrmmm jag menar jobbkläderna igen.

Nu ska jag brasklappa lite här och säga det som man bör säga i min situation: jag är oerhört glad över att ha ett jobb så att jag kan betala hyran såklart, ett jobb på ett fint ställe till och med och där jag får jobba med roliga produkter och fina kollegor. Men om det är mitt livs öde att stå i butik så vet jag inte om jag vill vara med mer. Okej - jag behöver inte vara så dramatisk, men jag är en såndär jobbigt överkreativ person och jag blir typ grå av att arbeta på ett ställe där kreativiteten inte får utnyttjas. Att gå från att köra i 200 knyck på kreativitetens Autobahn i ett år till att stå i butik gjorde att kreativiteten blev svältfödd.

Jag och Oscar hamnade i en diskussion idag om vad mitt drömjobb och hur jag skulle nå dit. Jag flyttade ju till Paris med målet att först klara skolåret men sedan klarnade också målbilden att jag vill komma in någonstans och arbeta för ett franskt modehus. Jag har vetat hela tiden att det inte skulle bli lätt men ibland blir frustrationen påtaglig. Som i diskussionen med Oscar; Jag blev lite arg av hans frågor och förslag idag som jag veeet var för att hjälpa mig (stackarn kunde ju inte veta att jag varje dag går igenom just de frågorna i mitt huvud för mig själv, och han fick faktiskt en present och ett jättesött taxkort igår som tack för att han stått ut med mig i 2 år, 4 månader och 8 dagar.) men till slut kom vi någon vart i diskussionen. (Efter att jag ätit, ha! Det slog mig inte förrän nu). Jag såg tillbaka till hur jag fick mina andra jobb i Sverige inom mode: genom kontakter och praktik. Strategin att hitta kontakter och headhunters är den jag måste fortsätta med.

Efter vår diskussion så insåg jag att jag nog skulle göra mig bäst på ett lite mindre företag där jag skulle få bära många olika hattar. Utnyttja min Ikigai till max. Pyssla med mode, design, koncept och marknadsföring på en och samma gång. Egentligen hade nog eget företag passat mig bra, men efter att ha dragit igång frilansprylen tidigare i somras och åkt på två rejäla törnar det första jag gjorde så känns det inte lika roligt längre. Men skam den som ger sig antar jag, kanske att jag hittar mitt drömjobb här i Paris och får arbeta där och lära mig så mycket att jag vågar dra igång mitt egna märke en dag?

 

Vet ni vad ert drömjobb är? Eller har ni rentav hittat det?

Och vädra gärna era åsikter om mitt jobbsökarångest-inlägg. Jag har velat varva fluffiga parisbilder med lite mer eftertänksamma saker och ikväll blev det just detta. Nästa gång kanske det blir någonting helt annat, jag filar t ex på ett brev till mig själv när jag flyttat hem från Paris. Vad tros om detta tema?

 

Translation: I'm suffering from a mild type of Sunday Scaries. Bad thing is that it is constant, not only on Sundays. But on another note: I realized I need to get a plugin that lets people translate what I'm writing, cus I'm too lazy to translate longer pieces like this. So stay tuned for a translating button! Meanwhile you can use Chrome as your browser and it'll translate it for you. Hugs my dear anglospeakers. <3