23 augusti, 20172 Comments

Insikter efter en månads semester – det här tar jag med mig in i höststart!

Hej hörni! *vinkar glatt*. Här har det varit semester ett bra tag som ni kanske märkt. Jag tänker inte låtsas som att jag tog en sociala medier-paus eller liknande för att vara ”här och nu” eller något annat fluffigt om att vara närvarande - bloggen och instagram strök helt enkelt på foten under semestern för att jag var för buzy. Det fanns inte tid då jag snickrat ihop ett fullsmockat semesterschema. Lusten och fotohetsen fanns dock, så vi får väl se om jag kanske lägger upp mer i fotoformat senare.

Ikväll tänkte jag faktiskt istället blogga om vad som hände på insidan av mig, om vad jag tar med mig från den här semestern till i höst och inför nästa semester. Ja, när man får göra annat ett tag och bryta mönster (speciellt hetsiga, stressiga mönster som jag hade precis innan vi styrde kosan mot Sverige) så märker man av ett och annat. Här kommer ett gäng insikter jag fått av semerre 2 lax 17:

Familj och vänner is the shit

Ja här står någon och slår in öppna dörrar hehe, men det är ta mig tusan jäkligt lätt att glömma bort ibland. Att vara hemma med min familj gjorde verkligen under för min själ. De känner mig så himla väl och jag behövde inte låtsas, vara glad hela tiden eller tassa på tå kring dem. En kväll bjöd min syster oss på drinkafton och jag skrattade mycket och på riktigt, något jag insåg att jag inte gjort på länge. Och sedan ska vi snacka vänner dårå, säga vad man vill om att bo utomlands men det är ibland ett enda långt frienddejtande. Precis när man gått och blivit nära med någon så flyttar hen hem och så är man tillbaka på ruta ett och får börja om med att scouta upp någon som är lika weird som en själv. Alltså puh. Därför är det så underbart med vänner som man kan plocka upp tråden med exakt där man lämnade den. Som peppar och stöttar och fyller i så att man får sin egna ihoppusslade, extended family. SÅ! Mer prio på att träffa vänner och familj. Det får kosta lite i plånkan med resor men så länge vi bor så här så får det svida för det är så himla värt det. Och du som bor med nära till din familj, se till att vara lite mer tacksam för att du gör just det.

Jag behöver pauser

Alla behöver vi tillfällen att återhämta oss från intryck, sociala sammanhang och annat men jag har insett att jag kanske behöver det lite oftare. Jag är en högsensitiv person (mumbojumbo-diagnos eller ej, den stämmer på pricken på mig) och jag tar in ALLT och ALLA via mina sinnen. Något som är kanonbra när man jobbar med kreativa saker och att tolka ting. Men mindre bra i andra sammanhang. Att t ex gå på bio är inte en ”avkopplande upplevelse” för mig, jag sitter på helspänn rakt igenom och att lyssna på musik i hörlurar när man ska sova är tortyr i min värld. Kort sagt - jag behöver tyst och lugn ofta för att återhämta mig. Även från sociala medier-bruset som jag ÄLSKAR (ex pinterest, instagram) då det är en enorm källa till inspiration. Tänk att det skulle ta 30 år innan man in såg det!

Min kropp är allt jag har

Apropå punkten ovan och apropå den extremt obehagliga matförgiftning jag fick med mig till Luxemburg i helgen: jag har återigen fått en påminnelse om att jag måste vara rädd om både min kropp och mitt sinne. Även hur kropp och hjärna påverkar varandra. Sommarens stress har satt sig i axlarna som låter som när någon knaprar skorpor när jag rör på dem. Inte bra! Vissa saker är verkligen inte värt det, oavsett hur fina titlar/projekt man får på CV:t eller coola människor man träffar eller häftiga ställen man får se. Mår man inte bra kvittar allt guld i världen.

Rent praktiska, andra bra saker jag insett: Nästa sommar ska vi se till att dela upp semestern smartare. En vecka på varje ställe istället för lite här och där och kanske även hyra något eget någonstans istället för att få lite mer egentid. Och vi ska spendera mer tid på Österlen och i Bohuslän. Jag ska inte packa så många strumpor. Jag ska bada minst en gång. Det var nog det!

Har du lärt dig något eller insett nåt under din semester? Do tell! 

 

25 maj, 20177 Comments

När det blir lite för mycket.

Godkväll peeps! Jag tänkte skriva en rad om läget här just nu. Sitter i lägenheten i Paris, klockan är kvart i tio och solen har lämnat en ljusrosa strimma i en duvblå himmel. Det är så vackert och fint när jag tittar ut genom fönstret men jag gör det ändå inte så ofta. Varje kväll är jag istället upptagen med något av alla mina projekt. För jag VILL så mycket att jag inte riktigt har tid med att titta på en solnedgång.

De senaste två veckorna sen vi kom hem från semestern har varit väldigt tunga. Semestern var underbar och härlig och hem kom jag till ett liv som stod lite på vänt. Tusen projekt, inget som såg ut att vara till närmelsevis klart och allt skrek misslyckande. Kalla det trettioårskris, eller bara vanlig kris, det kändes i vilket fall som att jag var sämst i världen och inte dög till något. Jag fattade inte hur jag, som har haft så mycket idéer och driv, inte kunnat komma längre? Vart gick det fel? Ja, nu låter det kanske dramatiskt, och egentligen kanske inte så farligt men det var som att något gick sönder i mig. Jag blev så otroligt låg och ledsen och tyckte inte längre att något var roligt.

Det känns fortfarande lite så, trots att jag idag har en bra dag och som tur är mår lite bättre. Jag slog väl i botten någonstans i går och ringde till slut på hjälp, bokstavligt talat. Hade krissamtal med familjen och jag är lyckligt lottad som får besök av mamma om två veckor. Tack gode för familj och vänner som peppat och stöttat.

Den här krisen har också mynnat ut i att jag insett att jag gör lite för mycket samtidigt. Jag syr en kollektion, planerar en andra kollektion, försöker sköta en blogg och tre instagramkonton, läser en kurs på distans och nu har också jobbet som faktiskt ger betalt: vårt andra projekt för La Redoute dragit igång. Och det ser tyvärr ut att bli en stressig historia pga yttre omständigheter. Utöver det så ska man leva också - städa, handla mat, träna, vara social och nätverka med folk osv.

Så vad gör man? Jo, man skalar ned. Det är snart sommar och då brukar det bli färre läsare som tittar in här - så jag smygdrar igång sommarlunken nu. I juni blir det spontana inlägg ni kan vänta er. Några fler inlägg från gångna semestern kanske, något Paristips eller något jag sytt. Prion just nu är jobbet för La Redoute och min kollektion. Så att jag äntligen kan känna att jag kommer någonstans och få ro i själen. Däremot kan ni hänga med på instagram, där uppdaterar jag små stories allt som oftast och något foto. Men där tänkte jag också vara mindre noggrann. Idag la jag tillexempel upp en digital tacksamhetsbukett till familjen & vänner med en PLASTPÅSE i bild. Hemska tanke, eller? Nä va fan, det behöver kanske inte vara så perfekt hela tiden. Det gav mig mer tid till att kolla på solnedgången <3

14 mars, 20178 Comments

Mitt brev till mitt 16-åriga jag

För ett tag sedan fyllde mitt ena kanadensiska kusinbarn ett år och hennes mor (min kusin alltså) hade en så himla fin idé. Hon ville samla ihop en tidskapsel till sin dotter som hon ska få öppna när hon fyller 16. Nära och kära bjöds in att bidra och jag funderade ett tag på vad jag skulle velat veta när jag fyllde sexton. Då när man började på gymnasiet och man var mitt i det här omvälvande och förbryllande och framtidsorosfyllda tillståndet - vad hade jag velat höra då?

Så jag skrev ihop ett par råd som jag hade önskat få, från mitt trettioåriga jag till mig själv, nyss fyllda 16 år 2003.

  • Oroa dig inte över framtiden och vad du ska bli. Jag vet att det är lättare sagt än gjort (då och då frågar jag fortfarande mig själv vad fan jag håller på med - det är ett normalt tillstånd numera) men du kommer att hitta din väg.
  • Har förtroende för att fullfölja dina drömmar. Om du är passionerad nog kommer det att sluta i att du arbetar med det du älskar. Bespara dig själv lite krångel och kör på din passion genast i stället för att tvivla på vad du kan åstadkomma. Du har unika gåvor!
  • Oroa dig inte för att förlora vänner. De vänner som finns där kommer att vara där om 15 år också om du vill det. Vänskapen kanske ändrar karaktär, men om de är viktiga för dig kommer de att fortgå. Och du kommer också att hitta nya, underbara vänskaper längs med vägen.
  • Stå upp för dig själv och andra som inte kan kämpa för sig själva. Du kommer aldrig att ångra det, men du kommer att ångra att du brydde dig så himla mycket om vad det där populära gänget kanske tyckte. (De tyckte förmodligen inte något klokt/viktigt och var i 99% av fallen upptagna av sig själva). Ofta är de här populära människorna rätt omogna personer och kommer inte heller att vara de mest framgångsrika i livet, jag lovar.
  • Rusa inte in i ett förhållande bara för att man ska ha en partner. Stressa inte något när det gäller kärlek. Behandla din kropp som ett tempel, och se till att personer som tillåts nära gör det också. Och var påstridig om säkert sex! (Vill din partner inte ha det så är hen antingen 1. Korkad 2. Elak eller 3. Båda två.)
  • Och btw, angående kärleksintressen: om du tycker någon är nice, gå bara fram och snacka med hen. Personer som du uppfattar som snygga och ouppnåeliga är bara vanliga människor. Varför gå runt och slösa bort energi på någon om de inte visar sig vara något annat än ett ihåligt skal av perfekt ansiktssymmetri? (Ja, en del vackra personer har mycket platta personligheter, FYI.)
  • Så apropå detta: mät inte ditt värde i utseende. Detta är förmodligen en svår utmaning eftersom jag antar att världen tyvärr inte har utvecklats så mycket sedan 2017. Jag antar kvinnor fortfarande mäts efter hur vackra de bedöms vara enligt rådande trender. Men skönhet är flyktig och bleknar i slutet. Mät ditt värde efter 1. Människovärde - varje människa har bara i sig ett enormt värde 2. Dina handlingar 3. Din kunskap.
  • Allt är inte svart och vitt. Världen kan verka antingen 100% ond eller något 100% bra, men det finns många gråzoner i livet. De flesta saker är egentligen en stor blandning av olika färger. Det kan vara en bra sak att påminna sig om för att känna ödmjukhet eller ett tankesätt som kan hjälpa för att hantera kluriga situationer.

Jag hoppas att några av dessa råd kan vara till nytta för dig, att de kan ge dig lite lugn och ro när du behöver det. Det finns upp-och nedgångar, men fokusera på när livet är upp och det kommer att gå så himla bra. 

Där har ni dem! Vad hade ni velat säga till ert sextonåriga jag?

 

10 juli, 201612 Comments

Självtvivlet / att jobba i en kreativ bransch

Jag har mer än en gång tänkt att jag har det så fantastiskt bra som får jobba med någonting kreativ, ja det som en gång var min hobby. Spendera dagarna med att kolla in mode, rita, färger och form - underbart! Jag har dock ännu flera gånger fått lida för mitt yrkesval, något som jag inte kan skylla någon annan än mig själv. Mamma ville att jag skulle bli jurist men något säger mig att jag skulle ha börjat rita krumelurer i lagboken och det vet jag inte om herr domare hade gillat. Skämt åsido, idag tänkte jag skriva lite om det där lilla självtvivlet som jag tror alla som någon gång jobbat med något inom en kreativ bransch drabbas av.

I fredags hade jag en sådan dag, då självtvivlet var på topp. Eller i bott kanske man ska säga. En tung jobbrelaterad sak gick inte min väg och sedan kom det några mindre grejer och detta samtidigt som jag behöver göra om min portfolio (igen) - ett projekt som aldrig blir klart och som tar musten ur än om man låter det. Tankarna gnager oroande i mig, "tänk om det inte blir som jag vill? Tänk om jag kommer att misslyckas? Tänk om jag (värst av allt) SUGER på det här egentligen? Jag kanske bara ska ge upp?"

En sån dag är det inte mycket att göra åt, den brukar botas bäst av samtal med nära och kära som är bra på att stötta och sedan något gött (den här gången blev det lite shopping och några glas vin). I går hade jag nästan repat mig, men kände mig fortfarande rätt kass. Men som om ödet hade bönhört mig så hörde en bekant av sig och gav mig beröm för något jag skapat. En bekant som dessutom arbetar i den fellow kreativa sfären. HURRA! ropade mitt självförtroende. MEN NEJ sa det lilla monstret självtvivel och fick börja packa sin väska för den här gången.

Sedan bad sagda bekant mig skapa en sak åt dennes vägnar och när jag påbörjade det lilla miniprojektet och kom framåt i det så kände jag hur det här självförtroende stärktes ännu lite till. Jag klarade av det! Yes, helt fantastiskt! Så även om det där självtvivlet är riktigt obehagligt att ha att göra med så tror jag inte att jag hade fått den här boosten jag fick av att klara något nytt. I slutändan ligger jag faktiskt på plus efter den här helgen. Det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång.  Tack för besöket självtvivlet, jag hoppas vi inte ses för snart igen!

Är det någon som känner igen sig? 🙂

 

Translation: Some days that self doubt you get when working in a creative business is hard to handle. The best remedy is usually supportive friends & fam and maybe some nice shopping. This happened to me this weekend but then I heard from a friend, also in the creative business, who wanted me to help her with a thing. I started creating said thing and felt my creative self confidence come back. Stronger than before. Yay! Good to remember next time.

15 maj, 2016Inga kommentarer

My thoughts: finished school – now what?

Hej söndag! Här har ni en trött Sandra. Det har varit en intensiv vecka med mycket plugg och så sista presentationen någonsin på Paris College of Art. Det faktumet har nog inte riktigt sjunkit in än, att jag är klar. Dock har jag redan känt på stressen över vad jag ska göra härnäst. Jobbsök, praktiker, frilans snurrar alla runt i huvudet och jag känner den där framtidsosäkerheten rejält. Jag är ju inte en person som "goes with the flow" utan planerar gärna och släpper helst inte kontrollen. Så är det, och inte något jag längre hänger läpp över. Det är så jag fungerar.

Istället, för att mjuka upp ångesten, försöker jag planera och spalta upp det jag KAN påverka och kontrollera och på så sätt känna att jag faktiskt kommer någonstans. Det här är andra gången jag går ut en vidareutbildning, och det är alltid samma sak. Man kämpar och sliter hårt för att klara utbildningen och sen när man väl är klar står arbetslösheten där och väntar på en 😉 Haha nej, nu blir det alldeles för negativt här - Det är ju en jättespännande period jag befinner mig i nu! Vad som händer nu kommer ju avgöra vad jag kommer att pyssla med det närmsta halvåret/året. Hisnande tanke!

Jag har faktiskt en del väldigt roliga saker planerade för de närmsta två veckorna. Dels är det Stockholmsbesök och bloggkonferensen BBCON sista helgen i maj och dels en väldigt spännande sak om en vecka... Som jag tänkte avslöja i ett annat inlägg snart! Så kika in snart igen 🙂

Hi Sunday! Here's one tired Sandra. It has been a busy week with lots of studies and the final presentation (ever) at Paris College of Art. That fact has probably not really sunk in yet, I am done. However, I have already felt the stress of what to do next. Finished school - now what? Job searching, internships or freelance work are all spinning around in my head and I feel that uncertainty creeping along. I'm not a person who goes with the flow happily without planning and I do really like to be in control of things. That's the way it is, and it's nog something I sulk over anymore. This is how I function.

Instead, to soften the anxiety, I try to plan and break down what I can influence and control and thus feel that I'm actually going anywhere. This is the second time I finish a higher education, and it is always the same. You struggle and work hard to complete the program and once you're done - unemployment stands there waiting for ya 😉 Haha no, that's just too negative, sorry! - It's a really exciting time for me right now! What happens now will determine what I will do in the following year. Quite a breathtaking thought!

I actually have some very fun things planned for the next two weeks. One thing is a trip to Stockholm and the blogger's conference BBCON last weekend in May. Very exciting! And another very exciting thing happens in a week... I'm gonna write about that in another post soon! So check back again soon 🙂

 

22 mars, 20162 Comments

My thoughts: a breather by the sacred heart

Processed with VSCOcam with hb1 presetHär kommer lite tisdagstankar från mig. Vaknade (förmodligen precis som ni) upp och läste nyheterna om Bryssel. Det kändes precis som när det hände här i höstas. Och även på nått sjukt sätt ganska vant. Att det skulle komma igen var väntat, men ändå lika hemskt. Jag gjorde även misstaget att gå in på twitter och läsa folks väldigt, väldigt respektlösa tweets. Twitter har snart tjänat ut sin roll enligt mig. Det finns för mycket dåligt för att det bra ska vara värt det.

Egentligen var tanken att jag skulle jobba hemifrån idag, så jag fick sätta igång med linesheets och tekniska specar. Sånt pill tar så sjukt mycket längre än man trodde. Runt tretiden satte tanten ovanför dessutom igång att sjunga opera, i kanon med en kompis. Jag höll på att avlida och kände att världen verkligen var en hemsk plats. Så det fick bli en halvtimmas lunch ute vid Sacre Coeur, som ligger precis utanför huset. Då kändes det liiite bättre.

All den där stressen kring vad som ska hända efter att jag tar examen i maj hjälpte inte till heller. Trots att jag har lite jobb vad det verkar. Men en väldigt rolig sak jag vet ska hända i maj är Stockholm och BBCON med Better Bloggers. Här satsas det till hundra procent! Biljetter bokade, jag och Oscar förenar nytta med nöje och åker till huvudstaden en helg. Det ska bli så himla roligt och peppande. Här kan du läsa mer om BBCON, bland annat kommer idolerna Josefin & Vanja dit. Ser fram emot att få mingla med likasinnade och att få träffa Linda (som driver Betterbloggers) personligen!

Nu när jag skrev om det kände jag hur pepp jag blev på livet igen. Dags att foka på peppen och strunta i onda människor, twittertroll och galna operettkvinnor. Mer kärlek, gemenskap och glitter till folket! Lite helt vanliga tankar från mig till dig. Ha en fin kväll!

bbcon

A couple of Tuesday thoughts from me about the awful attacks in Brussels, about stress and what I'm supposed to do after graduating in May (I hate being unsure about things like that). I took a breather by Sacre Coeur just outside the house and then it felt a little bit better. Also reminding myself about tickets being booked to Stockholm and a blog conference in May made me happier. It's sometime so hard to focus on the good stuff. But right now I think we all need more kindness, glitter and happy thoughts. Hope you're having a good Tuesday!

 

 

15 mars, 2016Inga kommentarer

About stress

Som jag skrev igår har det den senaste tiden varit lite väl stressigt i livet. Midtermsinlämningar, praktik, modevisning, jobb och blogg har alla tagit ut sin rätt och livet har liksom gått på i ett. Samtidigt är det roligt, och svårt att säga nej till något då jag vill stanna kvar i Paris när jag är klar i maj. Dit är det bara två månader och då kommer jag att behöva ett jobb. Inte bara behöva, vilja ha ett jobb. Så jag är liksom överallt på en gång för att tillfredsställa så många som möjligt - ta mig, ta mig! Jag jobbar hårt och är duktig (duktig är för övrigt ett ord jag hatar. Jag föredrar grym). En vän sa till mig igår att det kommer ju jag lösa, "du är ju inte från denna jord när det kommer till jobbsök." Vilket var jättefint att höra, men jag har nog aldrig dragit på mig en utmaning så stor som denna: hitta ett jobb i modets huvudstad, och det på franska.

Igår fick jag också en tankeställare. En av mina vänner i klassen svimmade på gatan och fick åka ambulans på grund av utmattning. Hon hade inte sovit på tre dagar, gjorde sitt allra ytterst för att nå alla våra galna deadlines och kroppen sa ifrån. Jag insåg att jag inte bör pressa mig själv hur mycket som helst. Ingen borde göra det. Så jag fick ledigt från praktiken idag. Jag vaknade upp med nackspärr från den extremt tunga väskan (min macbook väger ett ton) jag bär runt på dagarna i ända och kände liksom att nä. Det var helt rätt att ta ledigt från praktiken och få komma ikapp lite på andra saker i livet (mitt projekt för GRAF t ex) och att inte pressa mig så hårt. Jag tog en långsam morgon och klädde mig i den tjockaste och mysigaste tröjan jag har.

Det är svårt, det där med balansen. Att säga nej. Men man borde säga nej oftare. Och satsa sitt lilla glitterkrut på färre saker, och få dom sakerna att bli fantastiska istället.



I had a slow morning today, dressed in my coziest sweater since it's cold here in Paris again. Contemplating about stress and what we do to ourselves and how hard it is to say no. I got today off from the intern and it was well needed. Woke up with a sore neck from the heavy bag (my macbook weighs a ton) I carry around all the time. I'm using my day off to catch up on other projects (The lookbook I'm starting for GRAF for example) and other school stuff.

I want to have a job here when I graduate in May, and that's quite the challenge. Find a job in the fashion capital of the world, and in French too. My third language. I've decided to not try to push myself too much, even though it's hard. I'm everywhere, doing everything, hoping they will see me and pick me. I'd rather concentrate my abilities on a few chosen projects and do them really great instead. So I'm gonna try to say no more often. You should too.

8 mars, 2015Inga kommentarer

Breathe in Breathe out

Vilken lugn helg. Men ändå har det hänt så mycket. Det har pratats mycket om att ta vara på tid, att ta det lugnt och att leva i nuet i helgen. Sånt man glömmer bort när man stressar något förfärligt. Så i helgen har vi verkligen tagit det lugnt och tankat på på må bra-kontot!

Idag var vi ute och plåtade lite bilder, i och med att Matilda är den grymmaste fotografen jag  vet så passade vi helt enkelt på. Jag kan ge er en bild på henne så länge. Sen fikade vi på en gammal favorit, Sweet coffee mitt inne i stan. Lugnt trots läget och väldigt goda mackor och sallader.

MatildaFina Matilda.Sweet coffeeEn kyckling- och baconwrap med avokado blev det idag, mmm.

Idag är det dessutom internationella kvinnodagen. Jag har en lite roligt och passande bloggföljetång på det temat, som jag tänkte avslöja i nästa vecka!

Had a very relaxing weekend. Talked a lot about living here and now with Matilda, and about the backside of stress with Maria and Linda when we had our photo crash course the other day. So this weekend we filled up with good energy. Took some outfit photos today with Matilda. And had delicious fika att Sweet Coffee. Will announce a new blog category later this week! (hint, it will be on the theme: international women's day)