15 juli, 20164 Comments

For Nice.

Under kvällen igår planerade jag samtidigt som den hände upp dagens blogginlägg i huvudet (en yrkesskada antar jag), en lite skämtsam historia om hur jag till slut tog mig fram till Champ de Mars Tour Eiffel efter en nära två timmar lång cykeltur till strapats, om hur den enorma säkerheten gjorde att jag kände mig lite säkrare trots den där gnagande oron, om de känslosamma 14 juli fyrverkerierna som fick mina ögon att tåras och om att jag för första gången på ett tag fått känna den där känslan av levnadsglädje; livet är här och nu och jag är så tacksam för det.

Tyvärr visste jag inte hur kvällen skulle sluta. Med ett sms på vännens telefon mitt i vårt rosésamtal på Seines kaj om parislivet, om killar och kärleken, som varskor oss om att en ny attack har hänt. Med febrila försök att få tag på vännerna som är där, med paniken stigande i kroppen, med stelfrusna fingrar som underrättar nära och kära, med en lättnadens suck när man får höra att de är i säkerhet och med en fruktansvärd vrede och sorg över människor grymhet.

84 döda efter en attack i landet där jag bor, än så länge.

Men natten slutar också med en övertygelse. Så länge det finns människor på den här jorden som älskar, som hyllar kärleken och som kämpar för den kommer de inte att vinna. För störst av allt är kärleken.

 

tour_eiffel_14_juillet

14juli_champ_de_mars

14juli_fyrverkerier_eiffeltornet

14juli_eiffeltornet

För friheten och kärleken.

I planned today's blogpost in my head while the evening unfolded (an occupational hazard I guess), and it was a light one, about hanging out with newfound friends, watching spectacular fireworks that brought tears to my eyes, about finally feeling alive again. About life, love and the feeling of freedom and happiness this city evokes. 

I did however not know how it would end. With a text on a friend's phone, in the midst of our roséfuelled conversation on the banks of Seine about love, boys and life, notifying us about yet another attack. With panic rising in our hearts for loved ones, with typing on cellphones until fingers got too cold and feverish calls until you finally got ahold of dear ones in the area. With anger and sorrow.

But also with a belief. Becuase these people will never win as long as there is love in the world. Because as long as people love and fight for that love they will not prevail. Because the greatest of all is love.

 

 

22 mars, 20162 Comments

My thoughts: a breather by the sacred heart

Processed with VSCOcam with hb1 presetHär kommer lite tisdagstankar från mig. Vaknade (förmodligen precis som ni) upp och läste nyheterna om Bryssel. Det kändes precis som när det hände här i höstas. Och även på nått sjukt sätt ganska vant. Att det skulle komma igen var väntat, men ändå lika hemskt. Jag gjorde även misstaget att gå in på twitter och läsa folks väldigt, väldigt respektlösa tweets. Twitter har snart tjänat ut sin roll enligt mig. Det finns för mycket dåligt för att det bra ska vara värt det.

Egentligen var tanken att jag skulle jobba hemifrån idag, så jag fick sätta igång med linesheets och tekniska specar. Sånt pill tar så sjukt mycket längre än man trodde. Runt tretiden satte tanten ovanför dessutom igång att sjunga opera, i kanon med en kompis. Jag höll på att avlida och kände att världen verkligen var en hemsk plats. Så det fick bli en halvtimmas lunch ute vid Sacre Coeur, som ligger precis utanför huset. Då kändes det liiite bättre.

All den där stressen kring vad som ska hända efter att jag tar examen i maj hjälpte inte till heller. Trots att jag har lite jobb vad det verkar. Men en väldigt rolig sak jag vet ska hända i maj är Stockholm och BBCON med Better Bloggers. Här satsas det till hundra procent! Biljetter bokade, jag och Oscar förenar nytta med nöje och åker till huvudstaden en helg. Det ska bli så himla roligt och peppande. Här kan du läsa mer om BBCON, bland annat kommer idolerna Josefin & Vanja dit. Ser fram emot att få mingla med likasinnade och att få träffa Linda (som driver Betterbloggers) personligen!

Nu när jag skrev om det kände jag hur pepp jag blev på livet igen. Dags att foka på peppen och strunta i onda människor, twittertroll och galna operettkvinnor. Mer kärlek, gemenskap och glitter till folket! Lite helt vanliga tankar från mig till dig. Ha en fin kväll!

bbcon

A couple of Tuesday thoughts from me about the awful attacks in Brussels, about stress and what I'm supposed to do after graduating in May (I hate being unsure about things like that). I took a breather by Sacre Coeur just outside the house and then it felt a little bit better. Also reminding myself about tickets being booked to Stockholm and a blog conference in May made me happier. It's sometime so hard to focus on the good stuff. But right now I think we all need more kindness, glitter and happy thoughts. Hope you're having a good Tuesday!

 

 

Translate »