22 april, 20182 Comments

Vi måste prata om Avicii

I fredagskväll satt vi i Parisvärmen i vårt vardagsrum och drack en aperol spritz tillsammans med Oscars föräldrar som är här på besök i helgen. De hade med sig de mest ljuvliga rosa rosor som lyser upp matbordet där de står. Vi pratade om ditten och datten, om framtid och dåtid och nutid. Livet var klassiskt fredagsbubbel och lätt. Vi skulle strax resa oss för att gå till restaurangen när Eva-Lena, Oscars mamma, kollade på sin telefon och läste en notis om att Avicii hade dött.

Nyheten gav kalla kårar. Vi hade ganska nyligen sett dokumentären på svt om hans liv och fått en inblick i vilken enorm press och stress han hade varit utsatt för. Han var introvert och led av att behöva stå i centrum och att behöva vara i extrema sociala situationer. Efter ett turnéschema som skulle tröttat ut vilken människa som helst hamnade han på sjukhus för bukspottkörtelinflammation. De ville fortfarande att han ska fortsätta turnera men efter det säger hans kropp ifrån. Han får eskalerande panikångest inför spelningarna och tar en timeout för att försöka reparera sig. Men ändå går det inte när han är tillbaka. Hans sista år på turné är 2016 och i flera sekvenser upprepar han frasen "Jag kommer att dö" om han behöver slutföra turnén. Ingen tar honom riktigt på allvar och hans före detta manager säger att han inte förstår att så många är beroende av honom.

När jag såg dokumentären för två veckor sedan blev jag så fruktansvärt arg å hans vägnar. Han hade ingen på sin sida och det syntes många människor som mest tänkte på pengar i hans närhet. Och de tog inte hans ord och ångest på allvar! Jag minns att jag sa till Oscar "Fine att de inte tror att han kommer dö av panikångest MEN tänk om han hade hamnat i en depression och bestämt sig för att ta livet av sig" Vad skulle de göra om de drev honom så hårt att han försvann? Och här är vi nu. Vi vet inte anledningen till att han gick bort och för hans skull hoppas jag nästan att det var en olycka eller en oanad konsekvens av medicin så att han i slutet av sitt liv fick känna den här lyckan och friheten han verkade göra i slutet av dokumentären där han sagt nej till alla och slutat med framträdanden. Där han fick koncentrera sig på att bara göra det han älskade; musik.

Aviciis historia fick mig att tänka mycket på ångest och prestationshets. Vad vi gör med våra liv och mot oss själva för att "lyckas" eller för att andra tycker saker. Hur lätt det är att fångas upp i att saker är livsviktiga och hur dåligt man faktiskt kan må av ångest men hur lite vi pratar om det. Det finns så många människor som hade mått bättre av att prata om ångest. Jag hade mått bättre om vi hade pratat mer om ångest.

Om vi hade varit mer tillåtna till att känna saker, lärt oss att hantera våra känslor på bättre sätt och att det inte är fult, jobbigt eller fel när någon medmänniska faktiskt har ångest hade många mått så mycket bättre. Vi tränger undan så mycket känslor vi kan för känslor/stress/ångest anses som svaga tillstånd. När det egentligen är det mest mänskliga som finns.

En av anledningarna till att Aviciis död tog så hårt var också såklart att jag älskar hans musik. Jag har sett honom på Summerburst i Göteborg flera gånger och hans musik är så förknippad med glädje, fest och eufori. Men just nu kan jag inte höra den utan att känna en enorm sorg.

Jag hoppas åtminstone att hans historia kan öppna ögonen på folk och få fler att prata om stress och ångest. Och att han mår bra där han är nu.

 

25 maj, 20177 Comments

När det blir lite för mycket.

Godkväll peeps! Jag tänkte skriva en rad om läget här just nu. Sitter i lägenheten i Paris, klockan är kvart i tio och solen har lämnat en ljusrosa strimma i en duvblå himmel. Det är så vackert och fint när jag tittar ut genom fönstret men jag gör det ändå inte så ofta. Varje kväll är jag istället upptagen med något av alla mina projekt. För jag VILL så mycket att jag inte riktigt har tid med att titta på en solnedgång.

De senaste två veckorna sen vi kom hem från semestern har varit väldigt tunga. Semestern var underbar och härlig och hem kom jag till ett liv som stod lite på vänt. Tusen projekt, inget som såg ut att vara till närmelsevis klart och allt skrek misslyckande. Kalla det trettioårskris, eller bara vanlig kris, det kändes i vilket fall som att jag var sämst i världen och inte dög till något. Jag fattade inte hur jag, som har haft så mycket idéer och driv, inte kunnat komma längre? Vart gick det fel? Ja, nu låter det kanske dramatiskt, och egentligen kanske inte så farligt men det var som att något gick sönder i mig. Jag blev så otroligt låg och ledsen och tyckte inte längre att något var roligt.

Det känns fortfarande lite så, trots att jag idag har en bra dag och som tur är mår lite bättre. Jag slog väl i botten någonstans i går och ringde till slut på hjälp, bokstavligt talat. Hade krissamtal med familjen och jag är lyckligt lottad som får besök av mamma om två veckor. Tack gode för familj och vänner som peppat och stöttat.

Den här krisen har också mynnat ut i att jag insett att jag gör lite för mycket samtidigt. Jag syr en kollektion, planerar en andra kollektion, försöker sköta en blogg och tre instagramkonton, läser en kurs på distans och nu har också jobbet som faktiskt ger betalt: vårt andra projekt för La Redoute dragit igång. Och det ser tyvärr ut att bli en stressig historia pga yttre omständigheter. Utöver det så ska man leva också - städa, handla mat, träna, vara social och nätverka med folk osv.

Så vad gör man? Jo, man skalar ned. Det är snart sommar och då brukar det bli färre läsare som tittar in här - så jag smygdrar igång sommarlunken nu. I juni blir det spontana inlägg ni kan vänta er. Några fler inlägg från gångna semestern kanske, något Paristips eller något jag sytt. Prion just nu är jobbet för La Redoute och min kollektion. Så att jag äntligen kan känna att jag kommer någonstans och få ro i själen. Däremot kan ni hänga med på instagram, där uppdaterar jag små stories allt som oftast och något foto. Men där tänkte jag också vara mindre noggrann. Idag la jag tillexempel upp en digital tacksamhetsbukett till familjen & vänner med en PLASTPÅSE i bild. Hemska tanke, eller? Nä va fan, det behöver kanske inte vara så perfekt hela tiden. Det gav mig mer tid till att kolla på solnedgången <3

12 juni, 20162 Comments

My personal Goals 2016 – follow up!

Nu vart det ju plötsligt närmare mitten juni och halva året har redan gått. Herre så fort tiden går, dagarna bara rasar fram. Men när dom rasar fram sådär så händer det ju saker också. Så jag tänkte kolla på mina mål som jag satte för 2016, både mina privata och professionella och utvärdera dem. Var de bra eller dåliga, realistiska eller komplett tokiga? Vi tar en kik! Först ut mina mål kring mitt välmående:

 

Personliga mål 2016

När jag la upp mina personliga mål för 2016 lät de så här i januari:

  • Andas. När jag är som mest stressad glömmer jag bort att andas och är det riktigt illa KAN jag inte ta djupa andetag. Det tar stopp. Så högst upp på personliga listan står andningen. Tänker att detta kan ta sig uttryck på olika sätt: yoga, sitta still utan att göra något, ta en powernap eller ha tråkigt ibland – kreativitetens moder.
  • Träna. Samma sak här, jag och stressen fajtas inte på lika villkor och jag tror (och vet) att träning är stressens botmedel. Två gånger per vecka är planen (på tisdag, på torsdag, på tisdag, på torsdag). Och helst på morgonen.
  • Tro på mig själv. Självtvivel har hjälpt mig dit jag är idag men det kan gott tagga ner lite. Heja mig!
  • Umgås med familj och vänner. En annan stressmotståndare är att hänga eller prata med familj och riktigt goda vänner. Ibland när jag är som mest stressad vill jag absolut inte socialisera. Men att hänga med de där guldkornen brukar göra underverk.
  • Bli flytande i franska.
  • Hitta en lägenhet tillsammans med Oscar i Paris

 

Hur gick det här då?

Stress/Självkänsla/Träning

De svåraste har varit de omätbara, som en god självkänsla och att stressa mindre. De är ju även sådana saker som går mycket upp och ner, och som man måste jobbar på hela tiden. Självkänslan har varit ganska bra under våren, men nu efter skolans slut så har jag haft en dipp. Det är lätt att känna sig värdelös när man är arbetslös och försöker stånga sig in i en bransch där man knappt känner någon är nästan bäddat för ett misslyckande. Så mer pepp till mig, igen! Och mindre stress, de två går lite hand i hand för mig; tycker jag att jag är dålig blir jag lättare stressad över att jag måste ta tag i saker och jobba ännu hårdare. En svår balans!


Dags att ta fram min inre Lady Gaga och slay some negative thoughts.

På tal om balans får jag fett underkänt på träningsfronten haha. Så fort skolan satte igång fanns ingen tid till träning med dagar från 9-22. Nu har jag så smått kommit igång igen men bävar lite för hur det ska gå när man jobbar.

Lägenhet

Det som har gått i lås är dock lägenhetshittandet, yay! Vi hade riktig flax och hittade en nästan direkt, vilket har gjort sååå mycket för livskvalitén. Att ha sin egen lägenhet, med sina egna prylar och ett ställe som bara är vårt är fantastiskt. Snart ska vi nog ha gjort det till vårt eget ställe också, så då kommer det bilder!

Flytande i franska

Franskan är på god väg, jag förstår väldigt mycket och kan hålla samtal med en doktor på franska samt anställningsintervju. Jättekul! Efter detta år så bör jag vara flytande i franska om det fortsätter i samma takt.

Umgås med nära och kära

Jag har även blivit bättre på att säga ja till att hitta på saker med vänner och att åka hem till Sverige lite oftare (2 gånger på våren t ex) gör en verkligen gott <3 nu ska jag försöka tjata ner lite vänner och familj så fort jag får klarhet i hur mitt schema i sommar ser ut. Se det alltså som en inbjudan 😉
Så här glad blir en ju av att umgås med vänner!

Slutsats:

Hälften gott, hälften i behov av lite mer kärlek målmässigt sett! Stress, självkänsla och träning går verkligen hand i hand för mig och jag behöver analysera vad som stressar mig och hur jag kan göra det så lätt som möjligt för mig att få till träningen. Fortsättning följer! Har ni några mål med 2016 och hur går det för er? 🙂

 


 

Suddenly it's already almost mid June of this year, the days are just rambling along - sometimes life feels like a whirlwind! But when time flies things happen and I thought it was time to check up on those goals I put up for myself in January. Let's have a look at my personal goals for 2016:

Personal Goals 2016

  • Breathe. When I am super stressed I forget to breathe and if it’s really bad, I can’t take deep breaths. It’s just not possible. So on top of the personal list is breathing. I’m thinking this can take different forms: yoga, sitting still without doing anything, taking powernaps without a guilty conscience or make sure to be bored sometimes – being bored is the mother of creativity.
  • Working out. Also stress relieving. Twice a week is the plan (on every day that starts with a T). And preferably in the morning.
  • To believe in myself. Self-doubt is what led me to where I am today, but it doesn’t need to be louder than the self love. Go me!
  • Spend time with family and friends. Another stress opponent is hanging/talking with family and really good friends. Sometimes when I’m most stressed out, I just want to dig a hole and disappear into it. But to hanging out with loved ones usually do wonders.
  • Become fluent in French. I shall conquer Paris!
  • Find an apartment together with Oscar in Paris

 

So how did this go?

Stress / Self Esteem / Training

The hardest part has been the immeasurable goals, such as a good self-esteem and reducing stress. These things vary from day to day too and are things I have to work on all. the. time. My belief in myself has been pretty good during the spring, but now after school it suddenly plummeted to the ground. It's really easy to feel useless when you are unemployed and trying to make your way into a job market that is pretty exclusive. So yeah, I need to get myself back on that self esteem horse!


Time to saddle up, yeehaaw!

And regarding less stress, I think the two go hand in hand for me; If I feel like failing I get stressed out and feel I need to work even harder. A difficult balance! Speaking of balance, I really got myself and F in the training department. As soon as school started, there was no time to workout with those loooong days. Now I'm slowly getting started again but fear juggling that when I start to work again.


How I feel when I face that T Rex of stress 🙁

Apartment

One thing that worked a really greta was finding an apartment, yay! We were very lucky and found one almost immediately, which has done sooo much for the life quality for me. To have our own apartment, with only our stuff/mess in it is amazing. As soon as it is properly decorated I'll post more pics!

Fluent in French

The French is on its way, I understand a lot and can hold conversations with doctors in French as well as job interviews. Great fun! After this year, I should be fluent in French.

Spending time with loved ones

I have also become better at saying yes hang out with friends and to go home to Sweden a little more often (2 times in spring, for example) makes a really good difference <3

Conclusion:

Half good, half in need of a little more love! Stress, self-esteem and exercise really go hand in hand for me and I need to analyze what stresses me and how I can make it as easy as possible for me to work out. To be continued! Did you put up any goals in 2016 and how's it going for you? 🙂

22 mars, 20162 Comments

My thoughts: a breather by the sacred heart

Processed with VSCOcam with hb1 presetHär kommer lite tisdagstankar från mig. Vaknade (förmodligen precis som ni) upp och läste nyheterna om Bryssel. Det kändes precis som när det hände här i höstas. Och även på nått sjukt sätt ganska vant. Att det skulle komma igen var väntat, men ändå lika hemskt. Jag gjorde även misstaget att gå in på twitter och läsa folks väldigt, väldigt respektlösa tweets. Twitter har snart tjänat ut sin roll enligt mig. Det finns för mycket dåligt för att det bra ska vara värt det.

Egentligen var tanken att jag skulle jobba hemifrån idag, så jag fick sätta igång med linesheets och tekniska specar. Sånt pill tar så sjukt mycket längre än man trodde. Runt tretiden satte tanten ovanför dessutom igång att sjunga opera, i kanon med en kompis. Jag höll på att avlida och kände att världen verkligen var en hemsk plats. Så det fick bli en halvtimmas lunch ute vid Sacre Coeur, som ligger precis utanför huset. Då kändes det liiite bättre.

All den där stressen kring vad som ska hända efter att jag tar examen i maj hjälpte inte till heller. Trots att jag har lite jobb vad det verkar. Men en väldigt rolig sak jag vet ska hända i maj är Stockholm och BBCON med Better Bloggers. Här satsas det till hundra procent! Biljetter bokade, jag och Oscar förenar nytta med nöje och åker till huvudstaden en helg. Det ska bli så himla roligt och peppande. Här kan du läsa mer om BBCON, bland annat kommer idolerna Josefin & Vanja dit. Ser fram emot att få mingla med likasinnade och att få träffa Linda (som driver Betterbloggers) personligen!

Nu när jag skrev om det kände jag hur pepp jag blev på livet igen. Dags att foka på peppen och strunta i onda människor, twittertroll och galna operettkvinnor. Mer kärlek, gemenskap och glitter till folket! Lite helt vanliga tankar från mig till dig. Ha en fin kväll!

bbcon

A couple of Tuesday thoughts from me about the awful attacks in Brussels, about stress and what I'm supposed to do after graduating in May (I hate being unsure about things like that). I took a breather by Sacre Coeur just outside the house and then it felt a little bit better. Also reminding myself about tickets being booked to Stockholm and a blog conference in May made me happier. It's sometime so hard to focus on the good stuff. But right now I think we all need more kindness, glitter and happy thoughts. Hope you're having a good Tuesday!

 

 

20 mars, 2016Inga kommentarer

My top three tips for winding down

Det är söndagkväll och man har lagt sig i sängen för att vänta på herr Blund, men hjärnan bara spinner loss i ett virrvarr av tankar och funderingar. "Jag får inte glömma presentationen imorn", "Jag måste mejla henne", "Vad ska mina framtida barn heta?" "Vem är jag?" "Gillar jag hallon- eller jordgubbsmacarons bäst?" <--- Ja ni förstår ju vilka tunga frågor det kan röra sig om och begåvad med en rusande hjärna av rang har jag försökt hitta metoder för att komma ner i varv. Här följer dom!

 
It's Sunday night, you're layin in bed waiting for Mr Sandman but he's taking his time. Because your brain is soaring from here to there, thinking all sorts of weird thoughts and stressing over things you can't forget. "I can't forget that important presentation tomorrow", "Do I prefer strawberry or raspberry macarons...", "What should my future offspring name be?", "Who am I?" <--- tons of heavy questions to be answered and as a person with a huge blab brain I've pinned down a few methods for winding down. Here we go!

Processed with VSCOcam with hb1 preset

Spike mat

Saved by the spikmatta, hade avsnittet om sömn i serien "mitt så kallade liv" kunnat heta. Eller nåt. Det är i alla fall en av de bästa investeringar jag gjort. Som att ligga på... Ehh spik, fast massa små spikar som gör en varm och mjuk i kroppen och redo att resa till Never neverland. Oscar fick en i julklapp av mig och svär också vid den.

My spike mat has helped me relax a billion times, it's maybe a little uncomfortable at first but then the relaxing sensation and warmth comes over you. My boyfriend got one for Christmas and he swears by his too. Try it, you'll like it!

Journaling

Jag började ju med min bulletjournal förra året, och även om den inte direkt följer praxis så har den avsevärt förbättrat min sömn. Varje kväll (nästan varje åtminstone) skriver jag ner morgondagens händelser och för-gät-mig-grejer (did you see what I did there?). Skriv ner de där hundratusen miljarders miljoner tankar som surrar runt så kan du släppa dom sen. Känner du dig extra uppe i varv eller orolig, skriv ner de känslorna också! Ner med det bara, och poff så stänger du boken och ögonen samtidigt.

Journaling, yes, it helps. I started my bullet journaling last year, and even though I'm really not following the concept it has helped me loads. Every night (almost) I write down what I need to do/bring/be/see/call etc the following day. And all other things that I'm thinking of. After this the brain is a little bit more empty!

Magnesium

Nu ska jag inte slå på stora trumman riktigt än, då jag började ta extra magnesium för tre dagar sen, men det KAN vara årets grej. Trött som en 10 månaders bebis som somnar mitt i spagettiskålen blir jag av att ta magnesiumtabletter ca en halvtimma, timma innan läggdags. Credd till min fitnessexpert Genene i staterna som gav mig tipset. Håller tummarna för att det fortsätter funka som en sömnklubba! Har du några andra tips på sätt att varva ner? 🙂

Magnesium might actually be the shit. I've only tried it for a couple of days (thanks for the tip Genene!) but it makes me sleepy like a baby eating spaghetti in a bowl (soon with all of the face). Taking recommended amount of supplements one hour before bed is perfect. Keeping my fingers crossed it's gonna stay this way. Have you tried any of these or have any other tips? 🙂

15 mars, 2016Inga kommentarer

About stress

Som jag skrev igår har det den senaste tiden varit lite väl stressigt i livet. Midtermsinlämningar, praktik, modevisning, jobb och blogg har alla tagit ut sin rätt och livet har liksom gått på i ett. Samtidigt är det roligt, och svårt att säga nej till något då jag vill stanna kvar i Paris när jag är klar i maj. Dit är det bara två månader och då kommer jag att behöva ett jobb. Inte bara behöva, vilja ha ett jobb. Så jag är liksom överallt på en gång för att tillfredsställa så många som möjligt - ta mig, ta mig! Jag jobbar hårt och är duktig (duktig är för övrigt ett ord jag hatar. Jag föredrar grym). En vän sa till mig igår att det kommer ju jag lösa, "du är ju inte från denna jord när det kommer till jobbsök." Vilket var jättefint att höra, men jag har nog aldrig dragit på mig en utmaning så stor som denna: hitta ett jobb i modets huvudstad, och det på franska.

Igår fick jag också en tankeställare. En av mina vänner i klassen svimmade på gatan och fick åka ambulans på grund av utmattning. Hon hade inte sovit på tre dagar, gjorde sitt allra ytterst för att nå alla våra galna deadlines och kroppen sa ifrån. Jag insåg att jag inte bör pressa mig själv hur mycket som helst. Ingen borde göra det. Så jag fick ledigt från praktiken idag. Jag vaknade upp med nackspärr från den extremt tunga väskan (min macbook väger ett ton) jag bär runt på dagarna i ända och kände liksom att nä. Det var helt rätt att ta ledigt från praktiken och få komma ikapp lite på andra saker i livet (mitt projekt för GRAF t ex) och att inte pressa mig så hårt. Jag tog en långsam morgon och klädde mig i den tjockaste och mysigaste tröjan jag har.

Det är svårt, det där med balansen. Att säga nej. Men man borde säga nej oftare. Och satsa sitt lilla glitterkrut på färre saker, och få dom sakerna att bli fantastiska istället.



I had a slow morning today, dressed in my coziest sweater since it's cold here in Paris again. Contemplating about stress and what we do to ourselves and how hard it is to say no. I got today off from the intern and it was well needed. Woke up with a sore neck from the heavy bag (my macbook weighs a ton) I carry around all the time. I'm using my day off to catch up on other projects (The lookbook I'm starting for GRAF for example) and other school stuff.

I want to have a job here when I graduate in May, and that's quite the challenge. Find a job in the fashion capital of the world, and in French too. My third language. I've decided to not try to push myself too much, even though it's hard. I'm everywhere, doing everything, hoping they will see me and pick me. I'd rather concentrate my abilities on a few chosen projects and do them really great instead. So I'm gonna try to say no more often. You should too.

11 maj, 2015Inga kommentarer

Monday motivation – one step

one_Step_at_a_time
Måndag! Dagens mantra är "en sak i taget". Fick igår ett rejält stresspåslag med allt som ska hinnas med och allt som står på to do-listan inför hösten. Samtidigt kan jag inte fixa vissa saker än, de ligger för långt fram i tiden och då är det ju onödigt att oroa sig för de sakerna nu! Så ska försöka ta en sak i taget den här veckan, in med de avslutande uppgifterna i Typografin och hitta ett sommarjobb. Lyckas jag med det är två stora punkter avbockade åtminstone.

Idag ska jag luncha med mitt gamla team på Lindex, det ska bli mysigt. Det kommer upp ett inlägg på utflyktstips här idag också, jag och Cissi var ute och roadtrippade lite i helgen. Hoppas att ni har en skön start på veckan!

Monday! Today's mantra is "one step at a time". Yesterday I found myself totally caught up in stress, stressing over all the things that need to be done by next fall. But some of the things I can't do anything about right now, so that's totally unnecessary to stress about. So I'm focusing on one thing at a time. First up is finishing all the remaining projects in the Typography course and finding myself a summer job. When I can cross off those two on the list it will be significantly lighter reading.

Today I'm having lunch with my old team at Lindex. I will also put up a tip on an outing you can do here in Gothenburg, me and Cecilia did some road tripping this weekend. I wish you a pleasant start of the week!

 

Translate »