22 januari, 2018Inga kommentarer

Hedi Slimane till Céline – var det verkligen nödvändigt?

Så sent som förra veckan florerade det rykten hejvilt om vem som skulle ta över facklan efter Phoebe Philo på Céline och så i går damp det ner: det blir Hedi Slimane.

Var det verkligen nödvändigt Arnault?

Jag bruuuukar vara positivt inställd till förändring då det oftast är nödvändigt för att inte skapa stiltje men här känner jag bara... Näe. Var det verkligen nödvändigt Arnault? Jag verkar även vara i minoritet då mååånga uttryckt sin lycka på sociala medier det senaste: "Grattis Hedi, grattis Céline!"

Det blir couture, det blir menswear, det blir parfym - det blir ca$h

Jag fattar grejen, Slimane kan få fart på kulorna och även om Céline inte direkt har gått dåligt så har märket förmodligen kunnat gå ännu bättre, om man hade velat krama ur mesta möjliga kommers. Och det är vad som väntar; menswear, couture och parfym. Snacka om jackpot för LVMH och i mitt stilla sinne undrar jag hur Slimane ska lyckas hinna med allt detta? Det är förmodligen en anledning till att Philo gjort womenswear så bra: för att hon kunde ge den tiden som det förtjänar (och jo att hon har barn och prioriterat även dem, den eviga fällan för kvinnliga creative directors). 

Kan Slimane fånga Céline-kvinnan?

Det faktum att Philo är en karriärkvinna med barn är också det som gör mig så avogt inställd till Slimane - en manlig fotograf med noll insikt i hur det är att vara den Célinekvinna som vuxit fram under Philos ledarskap. Célinekvinnan ger zero fucks i att se sexig eller kvinnlig ut för någon annan - det ska vara modernt, nästan lite provocerande nytt och det ska vara lyxigt men för hennes egen skull. Det närmsta Slimane kommer detta är size zero-modellerna han envisas med att använda i sina kollektioner. 

Kanske att Céline ändå kommer att fortsätta tilltala den här målgruppen om teamet bakom Philo får vara kvar - Rom byggdes ju inte på en dag och inte heller av en person. Men vem vet, vi får se vart nollan hamnar lagom till nästa kollektion. På catwalken, hos Célinekvinnan eller i Arnaults plånka. Vilket tror ni?

Saint Laurent under Hedi Slimane SS15, Céline under Phoebe Philo FW15

[dot_recommends]

29 november, 20171 kommentar

Paris Fashion Report – Vogue Paris Fashion festival

I helgen var jag som sagt på Vogue Fashion Festival och jag tänkte recappa vad som drog på den förmiddagen då jag var där för er. Så häng med på lite insiderinformation i vad branschens högsta höns snackar om just nu!

Jag var på festivalen förra året och eventet var snarlikt upplagt i år. Två pass per dag med olika teman på det två dagarna. På fredagen var det fokus på business medan lördagen var mer kreativt inriktad. Jag valde att gå lördag morgon då bland andra Caroline de Maigret (författare av How to be Parisian och influencer), David Sims (modefotograf), Emanuelle Alt (chefred franska Vogue och Michael Burke (CEO Louis Vuitton) bland andra höll lov.

Eventet hölls på storslagna Hôtel Potocki (ja fransmän kallar allt för hotell, även om det inte är ett hotell. Se det mer som en samlingsbyggnad) och i år erbjöds även tolkning av föredragen (som dock ska ha varit urusel, så jag är glad att jag stod över den). Liksom förra året sponsrades festivalen av Swarovski och ett antal designers hade valts ut för att kreera en look tillsammans med märket. Även google sponsrade med ett VR-booth. Båda väldigt smart för instagrammandets skull, numera är ju det lika viktigt.

Föredrag 1: Samarbetet mellan mode & konst

Under första föredraget intervjuades Michael Burke, Sylvie Hubac (direktör för muséet Grand Palais) och Olivier Gabet (direktör för Les Arts Decoratifs, en del  av Louvren) under ämnet "Fashion and art - and interdependent relationship". Vi fick höra mycket om olika konstsamarbeten som Louis Vuitton gjort från Burke (artisten får oftast ett helt carte blanche att skapa utifrån!) och om vikten av kvalitet och att berätta en historia i samarbeten av Hubac. Gabet gav publiken en särskilt intressant insyn i hur det var att kurera Diorutställningen - som nu är komplett utsåld och kallas en "blockbuster exhibition" i museumsammanhang. Han berättade att publiken blir svårare och svårare - det måste vara wow och på en bra nivå. Alla ska kunna njuta av utställningen, även gemene man som inte ens vet vem Dior är OCH det måste imponera på inbitna modekritiker. 

Föredrag 2: Snapchat & mode

Andra föredraget stod Snapchat för, och där intervjuades Frankrikes CEO (som för övrigt var riktigt dåligt förberedd och famlade runt med sina presentationskort). Snapchat har tappat mycket sen Instagram lanserade stories och om jag ska vara ärlig så kändes detta måttligt relevant, men jag är ju å andra sidan inte snapchats största målgrupp. Snapchat brukas mest av vad som kallas Generation Z: de som är födda efter millennieskiftet. Dock gör ju detta också att man frågar sig om den målgruppen verkligen är intresserad av att Vogue Paris har börjat med weeklys under discover-fliken? (Ni vet, där man kan läsa olika tidningar. Förr var det mest amerikanska tidningar, typ Glamour). Eller att man som modemärke kan livesända sina modevisningar där? Kanske i framtiden, när Gen Z är lite äldre men inte nu. Dock har en redesign av appen annonserats och den ska tydligen göra det enklare för användarna att hitta nya personer att följa - något som underlättar för influencers som har flytt appen tidigare.

Föredrag 3: Caroline de Maigret 

Många känner säkert igen Caroline från instagram eller boken "How to be a Parisian". Hon var i yngre år modell och har jobbat mycket med musik men blev efter 40 års ålder uppsnappad som tidningen Jalouse nya reporter. Caroline berättade många fascinerande saker som hänt henne tack vare hennes instagram - och hennes parisiska streetstyle som fångade de amerikanska tidningarna för nästan tio år sen. Hon sa t ex att hon hittade sin stil först då (40 år gammal) och att hon inte hade en aning om att hon var typisk parisisk. Hon trodde snarare att hon hade bidragit till den nya sortens Parisienne, som är som vi känner henne idag: chic men alltid avslappnad och aldrig perfekt. Caroline talade om sin quirkiness och charm som sina starkaste urskiljande drag, och att hennes "imperfect beauty" (som hon själv betitlade det) idag har givit henne ett ambassadörskap för Chanel.

Caroline var en publikfavorit och fick väldigt många frågor från yngre instagramanvändande och bjussade på sina bästa tips: "var autentisk och inspirerande, ha kul och visa upp sådant som du själv brinner för så kommer den rätta publiken till dig." 

Föredrag 4: Emanuelle Alt (Vogue Paris) & David Sims

Sista föredraget var ett samtal mellan Emanuelle, chefred för Vogue Paris och modefotografen David Sims. De samtalade om sin 8 år långa professionella relation och om hur det är att arbeta i modebranschen idag. Återigen stressade de det faktum att det är kortare deadlines idag men att de måste producera mer material för fler kanaler och de ställde fråga - hur bra kan resultatet då bli?

David Sims är en av mina personliga favoriter och det jag gillar med honom är hans sätt att se på kvinnan i modefotografi: hon är stark, independent och så precis som modellen själv vill vara. Väldigt sällan en prop, som så ofta är fallet i andra fotografers bilder. David och Emanuelle delade med sig om deras kreativa process; de börjar ofta utifrån ett moodboard och inte sällan går de tillbaka till arbeten de gjort tidigare ihop. Dock är det viktigt att säga något nytt varje gång. David uttryckte det som att alla bilder kan vara vackra inom mode men det är först när de faktiskt säger något som de får en betydelse. 

I februari kommer ett helt nummer med 60 sidor bara fotat av Sims och det som drev honom? "Egot". Enligt Emanuelle har han dock ett stort professionellt ego och vill göra allt "for the page" men personligen är han inte en egoist. Däremot var han lite av en musikfascist och lät henne inte spela George Michael, till hennes stora förtret.

En av dagens reflektioner för mig var dock att varken Emanuelle eller David var särskilt haj på instagram - bör inte en chefredaktör (och en modefotograf för den delen) vara lite mer engagerade där? Tänk vilken möjlighet för Emanuelle att upptäcka nytt, spännande mode? (Även om inte just det är Vogues starka sida) Eller har det med åldern att göra? 

Efter det sista föredraget var det dags för mig att hasta ut i den kalla Parisluften och tacka för mig. Vi ses nästa år Vogue Fashion Festival!

8 november, 2017Inga kommentarer

Lanvin i trubbel, Diorkopior och rokad i LVMH – veckans Paris fashion report

Hej onsdag! Så har två veckor passerat sen sist och det är dags för en ny Paris fashion report om vad det snackas om i Paris modevärld just nu. Vi dyker ner!

LVMH rokad

LVMH gick ut med en rokad som heter duga idag. Sidney Toledano går från tjänsten som Diors chief executive till ledare för hela LVMH Fashion Group och Fendis fd chief executive Pietro Beccari ersätter honom. Det tisslas om att Dior är lite skraja - visserligen går Maria Grazia Chiuris kollektioner bra i butik men pressens mottagande är rätt igenom ljummet så LVMH hoppas att Pietros italienska bakgrund och jobb på Fendi (där Maria också jobbat) ska göra dem till ett mer sammansvetsat team som får fart på Dior. Personligen upplever jag hela rokaden som ett game I like to call "vita gubbar byter välbetalda jobb med varandra" but what do they care.

Diorkopior lurar influencers

Ett uppmärksammat fall i Australien har fått många att fundera på hur det egentligen står till på instagram. En modeagency vid namn Borrow My Balmain poppade upp i landet för några veckor sedan och utlovade äkta Dior, Balmain och Balenciaga till de som DM:ade kontot. I veckan började dock flertalet användare förundra sig lite över hur olik Diorkjolen var originalet och när instagramkontot Diet_Prada tog tag i saken var den biff. Influencern bakom kontot kommer ha en del att förklara. Här i Paris skakar folk på huvudet och förundras över hur lättlurade man kan vara.

Lanvin är i fortsatt pengatrubbel

Sen Alber Elbaz kom i krock med taiwanesiska ägarinnan Shaw-Lan Wang kring hennes ovilja att investera i företaget har det inte gått något vidare för Lanvin. Bouchra Jarrars tid som creative director blev knappt ett år och Oliver Lapidus, som tillträdde i juli, avfärdas av de parisiska modevetarna som totalt ointressant. Ouch. Äntligen verkar det dock som att Shaw-Lan gläntar på plånkan och stöttar upp med pengar till företaget. Vi kanske kan hoppas att en del av pengarna går till ett bättre designteam.

Nästa års MET-gala-tema är klart!

Som en bubblande, rykande färsk världsnyhet så här på onsdagskvällen kan vi läsa att nästa års tema på MET-galan blir modets förkärlek för katolicismen och dess uttryck. Det hela känns väl ganska rätt i tiden med bland annat Guccis och Diors frekventa religiösa belåning från religionen? Läs mer här om den spännande utställningen och räkna med att vi kommer se ÄNNU mer religion i kollektionerna framöver!

Denna veckas modeillustration är gjord av grymma Sara Rabin, go follow!

[dot_recommends]

26 oktober, 2017Inga kommentarer

Vogue fashion festival 2017, Lämnar Philo Céline och Diet Prada – Paris Fashion Report v 43

Två veckor har gått sen vi sist checkade av vad som snackats om i Paris modevärld, dags att ta ett nytt djupdyk! Här kommer veckans Paris fashion report

Vogue Fashion Festival 2017

Talarna och programpunkterna till årets upplaga av Vogue Fashion Festival har släppts. Fredagen rivstartar med intervjuer med François-Henri Pinault (Kering) och Demna Gvasalia (Balenciaga, Vêtements). På lördagen intervjuas Emmanuel Alt (Vogue Paris) och Caroline de Maigret och även yngre instagramstjärnor som Jacquemus och Jeanne D'amas delar med sig av sina kunskaper. Och inga mindre än Karl Lagerfeld och Alber Elbaz kommer att avslutningsvis hålla låda på lördagen. Biljetter köpes här.  (Och ja, de är dyrare än förra året...)

Phoebe Philo lämnar Céline?

Business of Fashion boostade ryktet om att Philo shops around för nya utmaningar. Familjen är i London så Burberry verkar vara av intresse. Vem kommer att ta över? Christophe Lemaire sägs vara ett hett tips men det ska nog köras ett par rundor av hela havet stormar innan vi har klara besked. LVMH låtsas som inget i alla fall.

Terry Richardson & Diet Prada

I veckan kom det fram att Condé Nast bestämt sig för att sluta samarbeta med Terry Richardson, fotografen som är ökänd för att ha sexuellt utnyttjat unga tjejer. Good riddance om anklagelserna stämmer (och av antalet anmälningar och incidenter att döma så ja, något står inte helt rätt till i huvudet på karln.)

Något som däremot är ett ljus i detta mörker är instagramkontot Diet Prada - ett konto dedikerat till att belysa de mörka sidorna av mode. Kontot var tidiga med att pusha Valentino till att avsluta sitt pågående samarbete med Richardson och är ganska duktiga på att peka ut uppenbara knock offs. Det ska bli spännande att följa var det här slutar, ni hittar Diet Prada här.

Denna veckas magiska illustration av Blair Breitenstein, go follow!

11 oktober, 20172 Comments

Paris Fashion Report – Fashionweek SS18

Dags för nytt inslag på bloggen! Varannan vecka tänkte jag koka ner snackisar och nyheter från Paris till ett bitesize och lättläst inlägg för mina modeintresserade läsare. Ni andra kanske gillar det också, ibland kan det bjudas på en riktig skräll. Håll till godo och låt mig gärna veta vad ni tycker om inslaget!

Modeveckan för SS18 har lagt sig och allt är back to normal. Färre färgglada fashionistor på stan och det är möjligt att få tag på en uber igen. Alla är tillbaka på jobbet och alla vill prata om visningarna...  "SÅG ni den? JA gud, men såg ni det? HUR kunde de göra så? Och eiffeltornet?"

Det är inte alltid man får se modefolkets sanna åsikter publikt då relationer ska hållas väl; reklamspots i tidningar ska köpas och inbjudningar till events ska fortsätta komma. Ofta får man höra dem över en intim drink eller på lunchrasten. Men den här upplagan av fashionweek var ett undantag. Låt oss gå igenom tre av de som fick sin släng av sleven: Saint Laurent, Chanel och Dior.

Chanel - plastic is fantastic

En av de som höjde sina röster på instagram stories (om än diplomatiskt) var Camille Charrière som ställde den viktiga frågan: Ska ett av världens mest framstående modehus promota en kollektion där plast är en av de tongivande materialen? Säsongens instagramvänliga (gotta get that buzz!) scendekor var ett gigantiskt manmade vattenfall. Känns vatten + plast helt rätt med tanke på hur mycket plast som människan har dumpat i haven? Det viskas om att Karl nu för tiden mest är lite av en rekvisita och att Hedi Slimane kommer ta över när som helst. Vi får hoppas att Hedi har en mer miljövänlig vision (men don't hold your breath)...

Saint Laurent & rökridåerna

Saint Laurent öppnade i början av oktober haussade Musée Yves Saint Laurent (fd Fondation Yves Saint Laurent). Tyvärr gick hans businesspartner Pierre Bergé bort en månad innan och fick inte uppleva det nya muséet.

Av detta märktes dock inget när Anthony Vaccarello bjöd upp till dans framför ingen mindre än Madame herself: Eiffeltornet. Med denna blinkande och förföriska bakgrund struttade hela 90 looks ut på den enormt långa catwalken (tornets längd måste ju få plats i stories). Mängden looks kunde skippats till mindre än hälften men var förmodligen nödvändig pga catwalkens längd - alla drops en kollektion måste innehålla nu för tiden för att hålla den hungriga och extremt lättutråkade kunden nöjd.

Det finns en air av identitetskris i Paris - vad är egentligen parisiskt mode? Vem är parisiskan? Fest, sensualism, ränder, spets och en dos av Isabel Marant(!) är återkommande i många kollektioner - back to basics brukar vara ett koncept som poppar upp i tider av oro och dålig försäljning. Så även produktledd design - Business of fashion skrev en intressant artikel om femomenet här. Ingen tog det dock så bokstavligt som Saint Laurent som smackade på ett blingigt eiffeltorn på ett par hotpants - oh la la!

Dior & same shit, different feministic tee

Kritikerna är inte så imponerade av Maria Grazia Chiuris kollektioner för Dior. Några som däremot gillar dem är kunden - siffrorna pekar uppåt för modehuset. Denna säsong inspirerades MGC av konstnären Niki de Saint Phalle och hennes verk. Återigen fick vi en svindyr t-shirt med ett feministiskt print. (Ni missade väl inte kontroversen med förra säsongens We should all be feminists? Dior beslutade retroaktivt att skänka del av vinsten till Rihannas fond för kvinnor utsatta för våld i relationer. Mycket passande med tanke på den här musikvideon <--- obs! Ironi!!!)

Hade kollektionen visats på valfri modeskola hade den möjligen fått kritiken att den var för bokstavlig och first degree. MEN! Den säljer. Inte bara svindyra feministiska prints, även strap gowns, jeans, monokromt blått från topp till tå och baskrar verkar vara diorska kassakor.

Avslutningsvis vill jag dela med mig den här artikeln om hur en kille bluffar sig in på Fashion Week med en alldeles fantastisk historia om ett påhittat modemärke. Det är så här mode ska vara: roligt, bjussigt och fyllt med känslor!

 

Disclaimer: Jag vet hur fruktansvärt det kan vara för en designer att få negativ kritik - här skrivs det dock om tre av världens främsta modehus med ALLA förutsättningar: de bästa teamen, all the moneyz, tygen etc. Med såna förutsättningar kommer helt enkelt andra måttstockar.

Den fantastiska illustrationen är för övrigt gjord av Julie Houts, go follow!!