Livstårtan och vad som egentligen är viktigt

Den här veckan har varit ganska omtumlande so far. Och det är bara tisdag. Saker har hänt och saker har inte hänt. Men det verkar ordna upp sig och jag ser ett ljus i slutet av tunneln. Och ikväll lyckades jag ta ett steg ur kaoset och liksom backa bakåt och kolla på det utifrån. Jag fick nämligen en andningspaus i form av körsjungning.

Bild tagen av Oscar från helgens promenad i Marais.

Jag sjöng i kör i säkert 8-10 år när jag var yngre. Älskade det men hittade inget substitut när jag flyttade från lilla stan till Göteborg. Men här i Paris finns svenska kyrkans kör. Och de söker alltid folk! Så jag hoppade in och provade idag, med jackpoten i form av att luciasånghäftet plockades fram. Ja, ni vet nog by now att jag är tokig i jul. Och luciasånger och framträdande var typ det bästa med att vara med i kören! Och som man slappnar av och andas bättre av att sjunga. Precis vad jag behövde.

Den senaste tidens osäkerhet kring vad jag ska göra med företaget och vart vi ska bo har fått mig att tänka extra mycket på livstårtan. Vad vill jag ha i mitt liv, vad får mig att må bättre? Och extra tydligt har också blivit vad som får mig att må dåligt. Jag ska prata mer om det lite senare, när planen för framtiden är lite mer klar. Men så glad är jag, över att ha hittat tillbaka till något som lyfter mig. Rekommenderas verkligen!

Vad gjorde dig glad när du var yngre? Finns det något du kan ta upp igen?

3 svar på ”Livstårtan och vad som egentligen är viktigt

    1. Sandra Inläggsförfattare

      Jättekul! Körledaren nu heter Björn. Kaanske att det var med något som hette Phil, ska undersöka nästa gång! 🙂

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.