Hola! En helg är ännu till ända och jag sitter på ett tåg tillbaka till Paris. I fredags satte jag nämligen på mig paljetter och läppstift för maximal fredagsfiling och hastade bort till Luxemburg-tåget. En weekend i lugna och höstiga Luxemburg med min favorit stod på agendan.
Helgen bestod sedan av en skara mer eller mindre ordinarie återkommande aktiviteter när vi är i Luxemburg. Vi mös i den rymliga lägenheten på 67 kvm (jmf vår lägga på 34 kvaddar i Paris) och lagade massa mat. Mozzasallad och västerbottenpaj bland annat (dock minus västerbottenost men plus annan vällagrad fromage).
Gick långpromenader och andades frisk luft (jmf med avgassmak limmad på tungan i Paris).
Gick en runda på stan och åt lunch på estetiskt tilltalande men extremt långsamma Café des Capucines. Hangrybråk utbröt. Men tryffelrisotton var god.
Drack te, tjyvstartade på julgodiset och lyssnade igenom Alex Camerons nya album. 
Råkade på ca 15 sekunder ljud av godingen Stranger’s Kiss på instagram av alla ställen och bara SÖG i mig av 80-talsvibbarna. Try it, you’ll like it.
Så himlarns mer exalterande var nog inte vår helg – vi spenderade hela söndagen till att förbereda veckan, laga matlådor, budgetera och såntdärnt fasligt vuxet grejs men när man bor i var sitt land blir liksom “vardagen” det fina om ni förstår?
Och en dag ska jag skriva en guide för saker man kan göra i Luxemburg när man bara är på besök, den är på G!